Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla. Om det du undrat över, inom alla områden.

Mammutar, har de funnits i Sverige…?

mammut

Funderade kort på detta innan jag sökte vidare. Att de funnits i kallare delar av världen vet vi, men som grannar till oss? Väljer med inriktning på Sverige och – fakta om vad de var.  🙂

Jo, svaret blir att det har funnits mammutar i Sverige. På ungefär trettio platser har man hittat enorma tänder eller delar av betar från ullhårig mammut. Skeletten har krossats under trycket från inlandsisen, men en gång vandrade mammutarna här samtidigt som de första människorna kom till Sverige. Just nu pågår en inventering av alla de här tänderna och benbitarna för att de ska ge oss viktig kunskap om hur snabba klimatförändringar format vår del av världen. Men oj då. Mammuten vägde ca 5 ton och hade betar som var upp till 4 meter långa.

Från 1900-talets början finns spännande berättelser om hur de fann dem i andra länder. Under den senaste istiden strövade flockar av mammutar omkring i större delen av Europa och norra Asien, på det som forskarna idag kallar för mammutstäppen. Det var ett område som sträckte sig från Spanien över hela norra Europa in över Ryssland och Sibirien, och vidare ända in i Nordamerika.

De första människorna i Europa måste ha varit nära bekanta med mammutarna. De långhåriga elefantdjuren finns avbildade på flera grottmålningar från Frankrike och Spanien. I Tyskland har man hittat 30 000 år gamla djurfigurer snidade av mammutbetar. Det finns ekologer som räknar med att mammutarna var ungefär lika talrika som de afrikanska elefanterna är på savannen idag. Och även i Sverige hittar vi alltså spåren efter dem.

Mammutarnas hem var en trädlös grässlätt med ett klimat betydligt kallare än idag, men som passade stora pälsklädda växtätare. Här fanns andra djur, utdöda nu som stäppvisenten, vildhästar och jättehjortar, men även rovdjur som grottlejon följde växtätarna i spåren. Själv vet jag att i min närhet fann man vid grävning i en gata, en sabeltandstiger. Utmärkande var två extremt långa hörntänder. Dessa djur kallades även smilodon. De senaste exemplaren ska ha funnits för – en miljon år sedan. Innan någon av oss ens var född. I Göteborg. 🙂

mammu

Men åter, mammut i Sverige. Varför så få?
Anledningen till att vi inte hittar fler lämningar av dem i Skandinavien, det är isen. När den senaste istiden nådde sin största utbredning då täcktes i stort sett hela Skandinavien och Baltikum av enorma glaciärer. Döda mammutar krossades under tyngden och kvarlevorna flyttades sedan av glaciärernas rörelser.

Till slut hamnade delarna i de grusåsar som bildades där glaciärernas smältvatten forsade fram när inlandsisen drog sig tillbaka. Därför kan man hitta mammutben i svenska grustag. Eller kunde, kanske man ska säga. Idag hanteras grusexploateringen av stora maskiner, och chansen är liten att någon uppmärksam arbetare ska se de ovanliga stenar som kanske visar sig vara tänder från en mammut.

En av de svenska mammutbitarna hittades när man anlade Berzelii Park i Stockholm där Berns salonger ligger idag. 1849 var det innersta av Nybroviken ett kärr som fylldes ut med material från Brunkebergsåsen, en av de grusåsar dit isen hade fört mammutben. Men trots att de svenska mammutfynden är få, så visar de upp ett tydligt mönster.

Sentida mammutjägare har framför allt hittat rester av djuren i sydvästra Sverige och i mellersta Norrland under 30- och 40-talen. Det största fyndet gjordes 1944 i jämtländska Pilgrimstad. Där hittades sammanlagt nio skelettdelar och tänder från en mammut. Man har även funnit reliker hos kvarlåtenskapen efter en avliden man i Umeå 2011.


Eftersom mammutarna inte levde på isen, utan måste kunna beta av gräset på marken, så betyder det att man med hjälp av fyndens ålder kan avgöra när området var isfritt. De här mammutbenen visar alltså hur glaciärerna har varierat under istiden och hur snabbt de kunde växa respektive dra sig tillbaka.

För omkring 50 000 år sedan drog sig isen tillbaka tillfälligt. Då blev det möjligt för betande däggdjur – och de rovdjur som följde dem i spåren – att leva i det som vi nu kallar för nedre Norrland. Från den här perioden stammar alltså de norrländska mammutarna.

Efter en ny framstöt drar sig isen tillbaka igen. Därefter följer den nordiska isens största utbredning kring 18 000 år sedan. Den sista mammuten i Sverige som vi känner till, den hittades i Lockarp i Skåne 1939, åtminstone hittades ett stycke av dess bete. Den var cirka 13 000 år gammal, från den tid då isen börjat dra sig tillbaka efter den senaste nedisningen. Det betyder att den är samtidig med de tidigaste mänskliga lämningarna i Skåne. De första svenskarna visste därmed med stor sannolikhet hur en mammut luktade och lät. Och kanske hur den smakade.

Mammutens slut?
De dog ut när klimatet blev varmare. Då försvann förutsättningen för deras livsmiljö. Kraftiga regn blötte upp den torra stäppen, och skogarna trängde allt längre norrut. De slätter där de betat runt 200 kilo gräs per dag, de försvann. Ett enormt sammanhängande ekosystem för de stora däggdjuren krympte snabbt ihop till isolerade öar.

mammu

Kanske det var jagande människor som gav dödsstöten åt flera av de stora däggdjuren från istiden. Men de var troligen redan hårt pressade av en snabb klimatförändring. De allra sista mammutarna levde på den avlägsna Wrangels ö, längst bort i nordöstra Sibirien. Så sent som för 3 500 år sedan fanns de fortfarande kvar, så de dog inte ut förrän cirka 1700–1500 f.Kr. Men i den fattigare livsmiljön på Wrangels ö hade de långsamt förvandlats till dvärgmammutar, långt ifrån så stora som sina ståtliga förfäder.

Släktskap?
Mammutar (Mammuthus) är ett släkte elefantdjur som härstammar från elefanter som för cirka 3 miljoner år sedan vandrade norrut från Afrika. Det visar analys av mitokondrie-DNA från flera mammutar. Det har funnits ca 20 olika arter med olika variationer. I själva verket levde mammutar jämsides med elefanter under mer än fyra miljoner år i tropiska Afrika, en längre tidsperiod än deras arktiska anpassning.

Men mammuten var specialdesignad för istidsklimat. Öronen var mindre och snabeln kortare för att minska exponeringen för kylan. Långa hår täckte en tät ullig underpäls, som på myskoxar, och en skinnlapp täckte anus. Ett nästan decimetertjockt lager av underhudsfett skyddade mot värmeförluster. Precis som dagens elefanter levde mammutarna i matriarkala flockar. Honorna och ungarna levde för sig, medan hannarna strövade på egen hand.

mammutfund

2013 kunde man läsa att svenska forskare tror att mammuten kommer att återuppstå. Det var en nyhet att ryska forskare gjort ett nytt fynd av en nedfryst mammutkropp som skulle vara så välbevarad att en ny levande mammut skulle kunna skapas med hjälp av kloning.

”När vi bröt isen under hennes mage, rann blodet ut därifrån, det var väldigt mörkt. Detta är den mest häpnadsväckande upptäckten i hela mitt liv. Mammutens muskelvävnad är också röd, som färgen på färskt kött”. Semyon Grigoryev, ledare för den grupp av forskare som gjort framgrävningen av den nya mammuten.
Nej, kloning för vad?

Och om -hur de dog ut är ej helt klart. Sannolikt en konstellation av olika faktorer som tex. kollapsen av mammutstäppen som ekosystem, och förbättrade jaktmetoder hos det växande antalet människor. Och det finns även en teori om att mammutarna kan ha dött ut på grund av någon smittsam sjukdom.

Källor:
alltomvetenskap.se
sv.wikipedia.org
illvet.se
svt.se
kau.diva-portal.org

Annonser

Författare: zenzajannen

Intresserad av allt. Nyfiken sökare :)

Kommentarer inaktiverade.