Fjärilar är väl ett trevligt inslag i vår natur? En del av dessa underverk är också riktiga skönheter. Läste om en man som fotar dessa, och söker efter de som är svåra upptäcka. Han skriver medryckande.
”Vi har det väldigt trevligt på banvallen och vi upptäcker flera arter av fjärilar medans vi sakta går längs spåret. Då och då får vi hoppa av spåret när tåget passerar. Och rätt som det är, så dyker farbror polisen upp och undrar vad vi gör på spåret. När dom ser att det är medelålders gubbar som tittar på fjärilar, så lugnar poliserna ner sig och åker därifrån.” (x)
Jag tänkte berätta om tre vanliga som vi kan lära oss att alltid känna igen och skryta om att vi kan namnet? Eller det anses väl som allmänbildning? 🙂
Okej, bilden överst är:
Påfågelöga (Inachis io)
En fjärilsart; den enda i släktet Inachis. Den förekommer i stora delar av Europa och Asien. Påfågelögat har ett vingspann på 55–65 mm och dessa kännetecknas av tydliga blå ögonfläckar mot en rödbrun bakgrundsfärg.
Det vuxna påfågelögat söker sig företrädesvis till röda och blå blommor – särskilt ängsvädd, hampflockel och olika arter av tistelsläktena Carduus och Cirsium. Fjärilen kan förflytta sig långa sträckor för att finna sina favoritblommor.
I Sverige förökar sig påfågelögat enbart med en generation om året.
Påfågelöga har fått sitt namn från de ögonliknande fläckar på fjärilens vingar som påminner om påfågels fläckar på fjäderdräkten. Se, den är lätt känna igen!
Bilden över här är en –
Amiral, amiralfjäril. Vanessa atalanta.
Amiralen blir allt vanligare i Skandinavien, trots att de har svårt att klara övervintringen. I Sverige är Amiralen ofta sommarens sista fjäril och den kan ses flyga långt in på hösten, innan de återvänder ner till sydligare breddgrader för övervintring.
Amiral är en art i familjen praktfjärilar. Den är svart med ett rödorangefärgat tvärband och vita fläckar på framvingens spets samt rödorange bakvingekant. Vingspannet är 53-63 millimeter. Amiralen förekommer i hela Europa bort till Uralbergen, och i hela Nordamerika. Bestånd har införts på Hawaii och Nya Zeeland.
Varje vår migrerar ett stort antal individer från medelhavsområdet till bland annat Sverige. Amiralen övervintrar som vuxen, men i Sverige misslyckas detta vanligen. På sensommaren samlas de ofta vid rutten fallfrukt som de äter av. Värdväxt: Brännässla.
Okänt, men namnet kan eventuellt komma efter den berömde amiral Nelson, som vann slaget vid Trafalgar och på kuppen sköts ihjäl av fienden när han stod på däck.
Den tredje är vackra –
Blåvingen.
Blåvingar är små dagfjärilar med blå vinginsidor. Utsidorna är oftast blågrå med mörka fläckar. Tosteblåvingen ex. känner du igen på den isblåa färgen på vingarnas utsidor. Värdväxt: Brakved, benved, murgröna. Blåvingar (Polyommatini) är en tribus (en sorts taxonomisk grupp) av juvelvingar inom ordningen fjärilar. De blir 18-42 mm i vingspann.
Vingarnas ovansida är som namnet antyder vanligen blåfärgade, men detta gäller i huvudsak hanarna; honorna är mer bruna.
Fetörtsblåvingen är en av Sveriges mest sällsynta fjärilar. Den lever på klippiga platser med fetbladsväxter vilka utgör värdväxter för fjärilens larv. I Östergötland är arten endast känd från ett litet område vid Getå.
Fotointresserad? Nägot tänka på.
Att fotografera fjärilar.
För att man ska kunna bli en bra fjärilsfotograf så är ett bra makroobjektiv mycket bra på sikt för ett bra resultat, teleobjektiv går bra på håll. Att använda stativ vid fotografering ger bättre stabilitet men försämrar rörligheten det är bättre att arbeta utan och i stället ev. ha en kamera med snabb slutartid.
Vill man ha fjärilarna lättillgängliga så kommer det att underlätta om man planterar blommor hemma i sin trädgård som man vet att fjärilar tycker om. Till exempel på våren så gillar fjärilar maskrosor tack vare att det inte finns så många andra blommor som har god tillgång på nektar, ett maskrosfält är ett bra tillhåll för att hitta fjärilar att fotografera.
Ett givet tips är att ha koll på vilket väder det råder och och vilken tid på dygnet som man ska fotografera. Solljus mitt på dagen är inte den bästa tiden på dygnet för att man ska få bra bilder. Det gäller att veta när fjärilar är som mest aktiva. Generellt sett så är de mest aktiva de dagar då det är varm, mulet och när regnet hotar.
För att man ska kunna komma riktigt nära en fjäril så är det viktigt att man är en duktig smygare. Man ska invänta då fjärilen har satt sig till ro och därefter smyga obemärkt nära inpå fjärilen. Gott. Nu vet du 🙂
Källor:
allers.se
sv.wikipedia.org
wildlifegarden.se
lepidoptera.se
bakgrunder.com/bloggen x
op.se
natureframed.se z
Zenzationella Människor Et Facto 