Shelly-Ann
Dopning är aktuellt i OS-tider, men historiskt sett?
Långt svar på vad anses som dopning. ”Dopning definieras enligt ”Världsantidopningsbyrån” som bedrägligt eller vilseledande användande av en substans eller metod som är potentiellt farlig för idrottarens hälsa och/eller är kapabel att förbättra idrottarens prestationer, eller förekomsten av en substans i idrottarens kropp respektive en metod vars användande fastställts, och som finns upptagen i WADA:s lista över förbjudna medel och metoder.”
Ett av de stora problemen vid ex. OS är detta. Dopning är förbjudet då det dels betraktas som fusk, dels kan innebära en fara för den idrottande. Några dömda har återkommit till sporten, ett axplock dopade nedan.
Tidigt?
Dopning har funnits genom hela idrottshistorien, men det har kanske inte alltid ansetts som fusk. Redan många av de grekiska atleter som deltog i de antika olympiska spelen försökte förbättra sin förmåga med fårtestiklar (testosteron), olika svampar och växtextrakt.
I början av 1900-talet började idrottare att använda sig av droger, användningen av kokain var utbredd. Maratonvinnaren vid spelen 1904 Thomas Hicks, fick under loppet whisky med stryknin i tilldelat av sin tränare. Han kollapsade efter och var nära att avlida. 1960 avled den danske cyklisten Knud Enemark Jensen under OS i Rom. Obduktionen visade att han var dopad med amfetamin.
I mitten av 1960-talet började man inom sportvärlden genomföra dopningstest och IOK började med detta 1967. Den första att fällas för förbjudna substanser blev den svenske femkamparen Hans-Gunnar Liljenwall som fick lämna tillbaka sin bronsmedalj. Orsaken var en för hög alkoholhalt (0,81 promille) i blodet under skyttet i modern femkamp i Mexico City 1968. Han hade druckit en mellanöl för att lugna nerverna inför skyttemomentet.
Sedan dess har ett antal idrottare testats positivt. Den största skandalen följde 1988 då vinnaren på 100 meter Ben Johnson avslöjades. Trots testerna är det ett stort antal idrottare som bevisligen aldrig åkt fast. Detta visar bland annat dokument som hittats i arkiven från DDR där man systematiskt använde sig av dopning. Även i Västtyskland förekom systematisk doping som skedde med politikernas goda minne och till och med uppmuntrades av dem.
Några idrottare som tidigare tävlat för DDR har också avslöjats, kända friidrottarna Katrin Krabbe och Grit Breuer, och simmerskan Astrid Strauss. Kända svenska dopningsfall är Linda Haglund (friidrott, 1981), Tomas Johansson (brottning, 1984) och Ludmila Engquist (bobsleigh/friidrott, 2001).
2018 stängdes Ryssland av från att tävla i OS eftersom många tävlande var dopade under OS 2014 i Sotji. Ett fåtal fick dock delta på OS 2018 fast under den olympiska flaggan.
Omskrivna personer med dopning: Lance Armstrong, Finlands herrlandslag i längdskidåkning, Janne Immonen, Jari Isometsä, Harri Kirvisniemi, Mika Myllylä, Milla Jauho och Virpi Kuitinen, Johann Mühlegg, Carl Lewis, Marion Jones, Diego Armando Maradona, Justin Gatlin, Veronica Campbell-Brown, Kaisa Varis, bobåkaren Nadezjda Sergejeva, Sloveniens Teja Gregorin och norska Therese Johaug.
KHL-ishockeyns största namn, Danis Zaripov, Ato Boldon, cykel- OS-guldmedaljören i linjelopp 2008, spanjoren Samuel Sánchez, Tour de France-segraren Floyd Landis, Galina Kulakova (Ryssland) använde nässprej med efedrin, Larisa Lazutina (Ryssland), två år för positivt drogtest (bloddoping), Martin Johnsrud Sundby (Norge), avstängning för astmamedicin, Tyson Gay, Asafa Powell, Karin Mey Melis, Shelly-Ann Fraser-Pryce (bild) och ex. diskuskastaren Zoltan Kovago.
Två fall att berätta om. Eero Antero Mäntyranta (Finland), använde tillväxthormon. På bild.
Finsk legend inom skidåkningen. Levde 1937-2013. En av Finlands mest framgångsrika genom tiderna med tre OS-guld och två VM-medaljer i samma valör. 1972 var han den första finländare att fastna i en dopingkontroll och erkände senare att han hade tagit hormoner som dock inte var förbjudet på den tiden. Mäntyranta hade också en genetisk fördel som orsakades av en mutation som också hittats i stora delar av hans familj. Det innebar att hans blod kunde transportera upp till 50 procent mer syre än i ”vanliga” människor. En udda story.
Och om Kaisa. Kaisa Varis (Finland): ”Återfallsförbrytare” i två sporter”. På bild.
Står för en av de märkligaste historierna i skidhistorien. Hon var aktiv i både skidskytte och längd men hennes karriär kantades av dopinganklagelser. 2001 var hon en av de finska skidåkare som fastnade i dopinghärvan och stängdes av.
2003 stängdes hon av i fem dagar från VM i Val di Fiemme för att hon hade högt hemoglobinvärde i blodet. Senare diskvalificerades hon trots att hon kom tillbaka med lägre HB-värde, för EPO-användning. Hon fick inte heller tävla i OS 2006 då hon exkluderades av Finska olympiska kommittén.
2007 bytte hon sport och satsade på skidskytte. Hon tog bland annat en världscupseger i Ruhpholding men det resultatet togs bort på grund av ett positivt dopingtest. 2008 testade hon återigen positivt för EPO. Det året stängdes hon av på livstid även från skidskytte av internationella skidskytteförbundet, men domen hävdes på grund av teknikaliteter.
Ett brott som fortgår och utvecklas. Nya ämnen söker höja prestationer och kontrollanter försöker hänga på.
Källor:
sv.wikipedia.org
hn.se
hbl.fi
metro.se
unt.se
dagen.se
op.se
expressen.se
Zenzationella Människor Et Facto 