En stor man, på olika vis, hur var Gustav som person? Naturligtvis är uppgifter skiftande, beroende på vem som en gång skrivit eller yttrat det som ex. en systerson. Men stor var han – Gustav Eriksson som blev utsedd till kung på riksdagen i Roggeborgen i Strängnäs 6 juni 1523. Bland annat till minne av detta firar Sverige sin nationaldag den 6 juni. Men det visste du väl? 🙂
De flesta känner honom under ett namn som hans samtid aldrig använde – Gustav Vasa. Faktabiten kort. Gustav Vasa eller Gustav I, (äldre Gustav Eriksson), född 12 maj 1496, död 29 september 1560 på Stockholms slott – han var kung av Sverige 1523–1560 och riksföreståndare 1521–1523, under det pågående befrielsekriget. Troligen född på Rydboholm norr om Stockholm. Andra källor uppger den 28 maj 1495 eller den 3 maj 1497.
Eventuellt föddes han på den närbelägna gården Lindholmen som hans far ägde vid den tiden, eller möjligen på Lindholmens gård där hans mors föräldrar bodde vid tiden för hans födelse.
Gustav tillhörde Vasaätten, som genom honom blev den första monarkiska dynastin som regerade ett enat svenskt kungadöme som ett arvrike. Hans regering kännetecknas av införandet av ett starkt centralstyre i hela riket med en effektiv byråkrati och en evangelisk statskyrka grundad på Luthers lära. Det sägs att han utan framgång fortsatte att försöka uppvigla bönderna till motståndskamp. Denna beskrivning är dock inte trovärdig, eftersom Kalmar kapitulerade först tre månader efter hans flykt.
Men personlighet, vem var mannen med det välkända långa skägget, kort pageliknande frisyr och barsk blick, som vi sett på sedlar? ”Ej bokligt lärd men en sällsynt praktisk begåvning, god stilist och talare samt kraftfull men hänsynslös, häftig och sjukligt misstänksam.” Gustav Vasa var en bra talare, var själv inte lärd men värderade bildning och såg till att ge sina söner god utbildning. Han saknade att han ej pluggat mer själv.
Vi vet att under de trettiosju år han regerade lyckades han minst sagt röra runt i grytan. Och se om sitt? Genom påvisa (hm) släktskap hade Gustav när han dog inte mindre än femtusen gårdar i sin ägo.
Gustavs systerson Per Brahe beskriver honom (vid 30–40 års ålder) så här, vanligt citerat, men ett måste, klipper dock lite:
”Ett ’trint’ huvud, vitgult hår, ett vackert, stort, långt skägg, skarpa ögon, liten rak näsa, en välbildad mun, fyllig kropp och smala ben, tunna, vackra fötter; var och något hårig, besynnerligen om armar och ben och utöver hela sin kropp, rödletta kinder och rödbrun kropp, så välskapad som någon målare kunde önska sig, och så hel, att där ej fanns en fläck, som man kunde sätta en nålsudd uppå. Han hade ett skarpsinnigt omdöme och överträffade, ehuru han ej själv haft tid att öva sig i bokliga konster, många, som hade studerat.
Han var gudfruktig och förde ett ärbart liv, så att han som ogift aldrig blev beryktad för någon konkubin; man visste ej heller tala om några hans oäkta barn, och sitt äktenskap höll han väl. Han var ock mycket lyckosam i allt vad han företog sig, i spel, när man någon gång förmådde honom därtill, i åkerbruk och boskapsskötsel, i fiske och malmfynd, ja till och med i att upptäcka dolda skatter i jorden.” Som sagts, en systerson, inte annat än positiva ord. 
Gustav I:s sätt att styra var genom personlig maktutövning. Han var kraftfull i sin maktutövning och inte sällan hänsynslös, och lät ibland högre intressen stå tillbaka för det omedelbart praktiskt nyttiga.
Döden?
Gustav I dog den 29 september 1560 på Stockholms slott. Han blev förmodligen 64 år gammal. Den officiella dödsorsaken var ”Cholera” men det kan eventuellt ha varit dysenteri eller tyfus; alla dessa sjukdomar orsakas av bakterier som infekterar tarmarna. Gustav ligger jämte sina två första gemåler begraven i Vasakoret i Uppsala domkyrka, där Johan Gustaf Sandberg i väggmålningar framställt scener ur hans liv.
Man har senare fått fram en del om hans kropp, med tufft leverne vid denna tid. Medicinskt finns osteologiska uppgifter om att han var cirka 173 centimeter, hade en svår tandinfektion, troligen även tandlös – och eventuellt någon form av benröta. Han hade sedan en tid plågats svårt av en magåkomma. Han led även av värk i ett öra och i ena lårbenet.
Föräldrarnas öden?
Hans mor Cecilia Månsdotter lyckades inte undkomma med livet i behåll utan dog 1522 av pesten under sin fångenskap i Köpenhamn, tillfångatagen av danskarna. Gustavs far, Erik Johansson, blev 1520 avrättad i Stockholms blodbad, där han tillsammans med 82 andra halshöggs på Stortorget i Gamla stan.
Mannen Gustav Vasa – som hade valspråket – Omnis potestas a Deo est (All makt är av Gud). Hans sista tankar lär ha varit om han var just gudfruktig…
Källor:
sv.wikipedia.org
popularhistoria.se
kungar.info
madamescandaleuse.com
tacitus.nu
historiesajten.se
Läs även andra bloggares åsikter om gustav eriksson, gustav vasa, kung, vasaätten, död, fakta, Per Brahe, fakta, sjukdom, krig, vasaloppet,
Zenzationella Människor Et Facto 