Zenzationella Människor Et Facto

Fakta om ALLT. Länka till vänner. NYA inlägg, klockan 08 -MINST 4-5 GGR VECKAN! 2800 inlägg. Carpe diem.

Blueslegenden Robert Leroy Johnson, i 27-klubben, mötte djävulen… Del 2-2

RLJohnson2

Vi fortsätter berättelsen om blueslegenden Robert Leroy Johnson, kvinnotjusare och mer – läs och se 🙂  Man har sagt om honom att han var lugn men svår förstå, dock trevlig och utåtriktad, den andra sidan mer privat. Fast kvinnor och whisky var hans kanske största förtjusning. När Johnson anlände till en ny stad skulle han spela för tips vid gathörn eller framför den lokala barbershopen eller en restaurang.

En dåtida vän, Shines, träffade Johnson 1933. Han beskrev att ”Robert var en väldigt vänlig person, jag hängde ihop med honom en tid men en kväll försvann han.” Likt honom så försvann han 2,3 veckor ibland utan vidare. Vid denna tiden fick Johnson ett förhållandevis långsiktigt förhållande med Estella Coleman.

Bland de låtar som Johnson spelade in i Sant Antonio var ”Come On In My Kitchen”, ”Kind Hearted Woman Blues”, ”I Believe I Dust My Broom” och ”Cross Road Blues”. Den första som släpptes var ”Terraplane Blues” och ”Last Fair Deal Gone Down”, förmodligen den enda inspelningen som han själv kunde få se levande på platta. Regionalt såldes hans – ”Terraplane Blues” i ungefär 5000 exemplar.

Hans liv fortsatte med jobb och resande. Omkring hans död så en del värt läsa. Johnson dog den 16 augusti 1938, vid 27 års ålder, nära Greenwood, Mississippi, av okända orsaker. Han hade spelat i några veckor i en folkpark med dans i en stad ca 24 km från Greenwood.

Enligt en teori mördades Johnson av den avundsjuk mannen till en gift kvinna som han hade flirtat med. Det skulle skett på en dans där han av mannen fick en flaska förgiftad whisky. När Johnson tog flaskan slog en vän den ur hans hand och uppmanade honom att aldrig dricka från en flaska som han inte personligen sett öppnats. Johnson svarade: ”Slå aldrig en flaska ur min hand.”


Strax efter erbjöds han en annan (förgiftad) flaska och accepterade den. Johnson har rapporterat att han har börjat känna sig sjuk på kvällen och fick hjälpas tillbaka till sitt rum tidigt på morgonen. Under de kommande tre dagarna förvärrades hans tillstånd stadigt. Vittnen rapporterade att han dog i konvulsioner, med ett tillstånd av hemsk smärta. Musikologen Robert ”Mack” McCormick hävdade att han hade spårat mannen som mördade Johnson och att ha fått en bekännelse från honom i en personlig intervju, men han nekade att avslöja manens namn.

Medan stryknin har föreslagits som giftet som dödade Johnson har åtminstone en vetenskapsman ifrågasatt tanken. Anledningen är en så stark lukt och smak ej går att gömma. Och att man skulle behöva en stor mängd drickandes sittandes för att kunna dö. Och det skulle skett inom några timmar, inte dagar. Han blev begravd i en hemmagjord kista gjord församlingen där det skedde. Man uppgav han dött av – syfilis.

Platsen för graven?
Den exakta platsen för Johnsons grav är officiellt okänd. Det finns tre olika markörer som uppförts på möjliga platser på kyrkogårdar utanför Greenwood.

Forskning på 1980-talet och 1990-talet föreslår att Johnson var begravd på kyrkogården i Mount Zion Missionary Baptist Church nära Morgan City, Mississippi, inte långt från Greenwood, i en omärkt grav. Dock kan man se en obelisk gjord som en ton med alla Johnsons sångtitlar, år 1990, betald av Columbia Records bl.a. på en särskild kyrkogård. Flera platser anges.

The-crossroads-at-Clarksd

Legenden?
Enligt legenden, bodde en ung man på en plantage på landsbygden i Mississippi, som hade som Johnson en enorm önskan att bli en stor bluesmusiker. Han fick instruktioner att ta med sin gitarr till en korsväg nära Dockery Plantation vid midnatt. Där möttes han av en stor svart man (djävulen) som tog gitarren och stämde den. Djävulen spelade några låtar och återvände sedan med gitarren till Johnson, som lärde killen. Detta var en affär med djävulen som speglade Fausts legend. I utbyte mot sin själ kunde Johnson skapa bluesen som han blev känd för.

Bilden av korsningen vid Clarksdale där Robert Johnson ”sålde sin själ.” På film finns karaktären spelad av Chris Thomas King – i filmen, O Brother, Where Art Thou? – O Broder, Var är du? (2000), som är baserad på Robert Johnson. Handlingen (som jag ej ser någon likhet i med Johnson). I Mississippi 1937 är tre fångar på rymmen. De försöker ta sig hem till sina familjer och vill hitta det byte som Everett (George Clooney) påstår sig ha gömt efter sin senaste kupp. På den långa färden genom den amerikanska södern upplever de många äventyr…

Bra, men lite ”knepig” film, bra musikstunder. Men Robert, skapade blues som ingen under hans tid…

Källor:
en.wikipedia.org
theguardian.com
youtube.com
geni.com
imdb.com

Författare: zenzajannen

Intresserad av allt. Nyfiken sökare :)

Kommentarer är stängda.