En kvinna som man ej skulle hållit i handen, värre ätit ihop med. Hon var – Sophie Charlotte Elisabeth Ursinus, född Weingarten, 5 maj 1760 – död 4 april 1836, och var en tysk seriemördare som man tror var ansvarig för att ha förgiftat sin man, moster och älskare, och för att ha försökt förgifta sin tjänare. Hennes försök ledde till ett förfarande – för identifiering av arsenikförgiftning .
Dotter till en österrikisk sekreterare och diplomat. Sophie, född i Glatz, numera Klodzku, en stad i Nedre Schlesien, Preussen. Vid 19 års ålder gifte hon sig med den mycket äldre rådgivaren i Högsta domstolen, Theodor Ursinus. Hennes far hade förlorat sin ställning, därav detta arrangerade bröllop i Berlin.
Hon bodde med sin man i Stendal till 1792 och därefter i Berlin. Mannen var rådgivare och – avled där plötsligt, 11 september 1800, en dag efter de firat hans födelsedag. Hans fru ansågs misstänkt då hon ej tillkallat en läkare, medicinen hon gav till honom gjorde hans tillstånd värre. Mystiskt?
Under sitt äktenskap hade Sophie startat en affär med en nederländsk officer vid namn Rogay, möjligen med samtycke av sin äldre man. Han kan ha förgiftats med av Sophie, han var å andra sidan ute efter hennes pengar, vilket hon kom på. Läkarna sa dock tuberkolos. Hon skulle ha förgiftat Rogay för att hon misstänkte att han skulle lämna henne, det var hennes betjänts uppgift, av hennes ord. Så, vid tiden för hans död upptäckte man att hon en kort tid före detta hade köpt en mängd arsenik.
Vidare?
24 januari 1801 dog en ensam faster till henne, Christiane Witte, i Charlottenburg efter en kort tids sjukdom och efterlämnade ett stort arv till Sophie. Vid kontroll, hade Sophie Ursinus köpt en stor mängd arsenik kort före hennes faster hade dött. Hon som nu ej var gift 🙂 Och visst var det ett väldigt springande i arsenikaffären?
I slutet av februari 1803 blev hennes tjänare, Benjamin Klein, sjuk efter att ha grälat med henne några gånger tidigare. Hon gav honom ett kräkmedel, fast hon var ett kräk, sedan soppa, vilket gjorde honom värre. Han blev misstänksam och när hon gav honom några plommon hade han i hemlighet fått dem undersökta av en kemist, som bekräftade att de innehöll arsenik.
Sophie Ursinus greps och blev – misstänkt för att ha förgiftat sin make. Hans kropp grävdes upp men vid obduktionen, av kemisten Martin Heinrich Klaproth och hans assistent Valentin Rose, kunde de ej bekräfta – trots granskning att han hade blivit förgiftad med arsenik.
Men det fanns en misstanke om allmäntillståndet i kroppens organ och krampaktiga sammandragningar av armar och ben, som han haft och att de var påverkade av arsenik som använts för att förgifta honom.
Fastern då? Mördad? Man grävde upp kroppen men den här gången, i motsats till vad läkarna hade sagt, tvekade ej granskarna över att hon dött av – arsenikförgiftning, och att Ursinus hade använt sig av gift. Men hur gick det med anklagelserna om hennes man? Man kunde ej bevisa något, så det blev inget åtal.
Rättegången om mordet och mordförsöket slutade 12 september 1803. I sitt försök att rädda sitt liv och hedern ifrågasatte hon varje punkt, men befanns skyldig till mord på sin faster och mordförsöket på sin betjänt, och dömdes till livstids fängelse. Hon fick en viss tröst i fängelset i Glatz, hon fick (!) en lyxig svit av rum, som normalt var reserverad för fängelsedirektören.
Bekväma möbler tillhandahölls, tillsammans med tjänare som inväntade gäster på hennes vanligen förekommande middagar. Pengar var inget problem, eftersom domstolen tillät Sophie behålla både sin mans egendom och hennes arv från faster Christina. Hon benådades efter trettio år, 1833, och fr.o.m. då till sin död fick hon leva överklassliv.
Sophie begravdes med stor pompa på Glatz kyrkogård, sång av en barnkör medan präster stod upp för att prisa hennes generositet. Om hennes andra sidor fick ingen nämna något om vid begravningen.
Efter domar konstaterar man sammanställt. Mord. Gift. Offer? 1-3 stycken. Tid? 1798-1801. Arresterad i februari 1803. Plats, Berlin. Status: Dömd för förgiftning från 12 september 1803 – frisläppt 1833, dog april 1836. Moraliskt? Senare gav Ursinus betjänten en generös pension.
Hennes fall – ledde till en metod för att identifiera arsenikförgiftning. Kuriosa, kemisten James Marsch utvecklade ett test som visade mycket noga om arsenik fanns i en kropp. Året var 1836. Han var delvis den som fällde henne.
Källor:
murderpedia.org
en.wikipedia.org
findagrave.com
wikivisually.com
Läs även andra bloggares åsikter om arsenik, förgiftning, mord, Sophie Ursinus, seriemördare, tyskland, fakta, brott, fängelse,
Zenzationella Människor Et Facto 