Allt om – Bror Hjorth, konstnär och skulptör, med spelmansbakgrund…

Bror räknas som en av de stora modernisterna i svensk konst. Hans konst är en hyllning till kärleken, musiken och livet. Faktabiten: Bror Leonard Hjorth, född 22 april 1894 i Kronsäter, Ambricka rote, vid Marma, Älvkarleby socken, död 21 maj 1968 i Uppsala, var en svensk skulptör och målare. Har du sett Näckens polska, utanför Uppsala centralstation, i brons!

Andra är, som alla vet, Mor och barn, Innergården på gamla Kanslihuset i Stockholm, från 1956, gjord av Bror Marklund – själv vidare ett par altartavlor och reliefer på Heliga korsets kapell på Skogskyrkogårdens krematorium i Stockholm, i Borås med. Bror Hjorth har utfört två reliefer i granit, Engelbrekt och Branting, på Kanslihuset 1937. Har du sett alla? Bra semestertips om du åker tåg till Uppsala 🙂

---

Vem var Bror?
Bror var son till skogvaktaren Emil Gottfrid Johansson och Charlotta Johansdotter och växte upp bland bönder i Stora Dalboda, Viksta socken. Familjen bestod av far, mor och storebror. En målarmästare på orten blir hans förste lärare. Han hade en tidig kontakt med spelmän i trakten, farfadern och dennes bror var ansedda bondespelmän, och musiken betydde mycket för hans konst. Hans skolböcker var dekorerade med teckningar.

Han gick på lite målarskolor, men gjorde uppehåll då han blev sjuk. Borta fyra år i tuberkulos, en lungblödning tillstötte och annat som: ”Mina trumhinnor sprack, jag fick susningar i mina öron, jag blev nästan döv i början, hörde knappt när folk talade till mig, långt mindre förstod jag vad de sade”.

Han blir nästintill döv (fick bära hörapparat), men trots det börjar han spela fiol och hans livslånga intresse för folkmusik väcks. Hoppar vidare till 1919 – då han var extraelev på Konstakademien i Köpenhamn under ett och ett halvt år och därefter studerade han för Antoine Bourdelle i Paris i fyra år. Där träffar han Gideon Börje och Eric Hallström. Han bosatte sig efter studietiden i Uppsala och uppförde där ett ateljéhus i Kåbo, vilket numera är museet Bror Hjorths Hus. Ännu ett tips besöka, samma Uppsala 🙂

Under några år i början av 1930-talet drev Bror Hjorth tillsammans med Nils Möllerberg en skulpturskola i Stockholm. Bror tillhörde konstnärsgruppen Färg och Form. Kärleksskulpturerna på 1930-talet blev mycket omdebatterade och missförstådda. Han var även lärare i teckning vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1949–59 och fick Sergelpriset 1955.

---

Vad målade han?
Figurtavlor, ofta grovt skurna i trä i ett fåtal klara och bjärta färger. Han målade även en del landskap och ateljéinteriör. Bland hans verk ex. ”Begravningen”, målning, 1925, ”Den lidande Jesus”, målning och glöm ej, ”Flicka med fruktkorg”, skulptur i brons, 1951, utanför entrén till Huddinge kommunalhus. Och nej, jag vet ej om fruktkorgen var tom 🙂

Han finns med på bl.a. Nationalmuseum och Moderna museet i Stockholm, Göteborgs konstmuseum, Malmö Konstmuseum, Waldemarsudde, Nasjonalgalleriet, Oslo och Statens Museum for Kunst i Köpenhamn. Resetips? 🙂

Bror Hjorths Hus – färgstarkt konstnärsmuseum:
Länk hemsida: http://www.brorhjorthshus.se/index.html

Hans egna familjeliv?
1927, efter en misslyckad kärleksaffär med en studiekamrat, skildrad i Ängeln och det levande liket (1923), gifter han sig med danskan Tove Louise Friis (född 1898). Så 1930 inför sin son Oles förestående födelse flyttar paret hem från Italien (där de bott en tid) och bosätter sig först i Hjorths föräldrahem. Efter några månader skaffar familjen en bostad i Stockholm.

1943 flyttar familjen Hjorth in i sitt nybyggda hus på Norbyvägen i Uppsala. Huset bekostas av Bror själv, som dittills har varit beroende av ekonomiskt stöd från sin far. 1952 slutar äktenskapet med Tove Friis, med skilsmässa. Efter fyra år, 1956, gifter Bror sig med en av sina modeller, Margareta Adde, född 1931. Undervisade i två år vid en konstskola i Uppsala. Efter hans död gifte hon om sig med den finske professorn Reijo Heinonen.

Bror ligger begravd på kyrkogården vid Björklinge kyrka i Uppsala kommun.

---

Bild på ett av hans mest betydelsefulla verk, Vårkväll på Flustret. ”Året är 1942 och platsen för skådespelet är den mytomspunna restaurangen Flustret vid Fyrisån i Uppsala.”

---

Nutid?
I juni i år, 2017, kunde man läsa: ”De tre är misstänkta för att under en natt i februari ha varit delaktiga i en stöld mot Bror Hjorths hus i Uppsala. Vid inbrottet stals tre tavlor. Tavlornas värde är omkring 4 miljoner kronor och de heter: Margareta (klädd), Margareta (naken) och Dansande flickor.” (x) Osäkert hur det gått, men tavlorna var eftertraktade.

---

Källor:
sv.wikipedia.org
auktionsverket.se
brorhjorthshus.se
svt.se (x)
ww2.lakartidningen.se
sok.riksarkivet.se

Korrigerat 13/1-20 fel kring årtal // Tack för tips.

Tyska seriemördaren Sophie använde sig av arsenik…

En kvinna som man ej skulle hållit i handen, värre ätit ihop med. Hon var – Sophie Charlotte Elisabeth Ursinus, född Weingarten, 5 maj 1760 – död 4 april 1836, och var en tysk seriemördare som man tror var ansvarig för att ha förgiftat sin man, moster och älskare, och för att ha försökt förgifta sin tjänare. Hennes försök ledde till ett förfarande – för identifiering av arsenikförgiftning .

Dotter till en österrikisk sekreterare och diplomat. Sophie, född i Glatz, numera Klodzku, en stad i Nedre Schlesien, Preussen. Vid 19 års ålder gifte hon sig med den mycket äldre rådgivaren i Högsta domstolen, Theodor Ursinus. Hennes far hade förlorat sin ställning, därav detta arrangerade bröllop i Berlin.

Hon bodde med sin man i Stendal till 1792 och därefter i Berlin. Mannen var rådgivare och – avled där plötsligt, 11 september 1800, en dag efter de firat hans födelsedag. Hans fru ansågs misstänkt då hon ej tillkallat en läkare, medicinen hon gav till honom gjorde hans tillstånd värre. Mystiskt?

Under sitt äktenskap hade Sophie startat en affär med en nederländsk officer vid namn Rogay, möjligen med samtycke av sin äldre man. Han kan ha förgiftats med av Sophie, han var å andra sidan ute efter hennes pengar, vilket hon kom på. Läkarna sa dock tuberkolos. Hon skulle ha förgiftat Rogay för att hon misstänkte att han skulle lämna henne, det var hennes betjänts uppgift, av hennes ord. Så, vid tiden för hans död upptäckte man att hon en kort tid före detta hade köpt en mängd arsenik.

Vidare?
24 januari 1801 dog en ensam faster till henne, Christiane Witte, i Charlottenburg efter en kort tids sjukdom och efterlämnade ett stort arv till Sophie. Vid kontroll, hade Sophie Ursinus köpt en stor mängd arsenik kort före hennes faster hade dött. Hon som nu ej var gift 🙂 Och visst var det ett väldigt springande i arsenikaffären?

I slutet av februari 1803 blev hennes tjänare, Benjamin Klein, sjuk efter att ha grälat med henne några gånger tidigare. Hon gav honom ett kräkmedel, fast hon var ett kräk, sedan soppa, vilket gjorde honom värre. Han blev misstänksam och när hon gav honom några plommon hade han i hemlighet fått dem undersökta av en kemist, som bekräftade att de innehöll arsenik.

Sophie Ursinus greps och blev – misstänkt för att ha förgiftat sin make. Hans kropp grävdes upp men vid obduktionen, av kemisten Martin Heinrich Klaproth och hans assistent Valentin Rose, kunde de ej bekräfta – trots granskning att han hade blivit förgiftad med arsenik.

Men det fanns en misstanke om allmäntillståndet i kroppens organ och krampaktiga sammandragningar av armar och ben, som han haft och att de var påverkade av arsenik som använts för att förgifta honom.

Fastern då? Mördad? Man grävde upp kroppen men den här gången, i motsats till vad läkarna hade sagt, tvekade ej granskarna över att hon dött av – arsenikförgiftning, och att Ursinus hade använt sig av gift. Men hur gick det med anklagelserna om hennes man? Man kunde ej bevisa något, så det blev inget åtal.

Rättegången om mordet och mordförsöket slutade 12 september 1803. I sitt försök att rädda sitt liv och hedern ifrågasatte hon varje punkt, men befanns skyldig till mord på sin faster och mordförsöket på sin betjänt, och dömdes till livstids fängelse. Hon fick en viss tröst i fängelset i Glatz, hon fick (!) en lyxig svit av rum, som normalt var reserverad för fängelsedirektören.

Bekväma möbler tillhandahölls, tillsammans med tjänare som inväntade gäster på hennes vanligen förekommande middagar. Pengar var inget problem, eftersom domstolen tillät Sophie behålla både sin mans egendom och hennes arv från faster Christina. Hon benådades efter trettio år, 1833, och fr.o.m. då till sin död fick hon leva överklassliv.

Sophie begravdes med stor pompa på Glatz kyrkogård, sång av en barnkör medan präster stod upp för att prisa hennes generositet. Om hennes andra sidor fick ingen nämna något om vid begravningen.

Efter domar konstaterar man sammanställt. Mord. Gift. Offer? 1-3 stycken. Tid? 1798-1801. Arresterad i februari 1803. Plats, Berlin. Status: Dömd för förgiftning från 12 september 1803 – frisläppt 1833, dog april 1836. Moraliskt? Senare gav Ursinus betjänten en generös pension.

Hennes fall – ledde till en metod för att identifiera arsenikförgiftning. Kuriosa, kemisten James Marsch utvecklade ett test som visade mycket noga om arsenik fanns i en kropp. Året var 1836. Han var delvis den som fällde henne.

Källor:
murderpedia.org
en.wikipedia.org
findagrave.com
wikivisually.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om arsenik, förgiftning, mord, Sophie Ursinus, seriemördare, tyskland, fakta, brott, fängelse,

Hästkött, hästkorv åts redan i början av 1900-talet i Dalarna…

Hästkött är kött från hästar kan man läsa på en faktasida, ganska självklart. Nog åt jag det som ung och senare köpte jag hem hästkorv från Dalarna när jag passerade, minnena är torr, väldigt torr och svår steka. Till skillnad från t ex nötkött och många andra köttdjur görs det ingen skillnad på kött från vuxna djur och från föl. Förtäring av hästkött är tabu för många människor, trots att de inte är vegetarianer, bland annat på grund av hästarnas betydelse som sällskapsdjur. Hästkött är också otillåten föda enligt judendomen.

Mer fakta:
Hästkött styckas och äts som oxkött och har en likvärdig smak, men innehåller mindre fett. I slutet av paleolitiska eran utgjorde vilda hästar en viktig källa till föda. I många delar av Europa, fortsatte konsumtionen av hästkött hela medeltiden fram till modern tid, trots påvliga förbud mot hästkött år 732.

I Sverige är fabriken i Dalarna, Gustaf, känd för sin hästkorv. Redan vid 1900-talets början smakade kullor och masar i Tunabygden på rökt Gustafskorv. Företagets grundare kom då med idèn att ta tillvara det magra och fina köttet från hästar som tjänat ut. En enkel handvevad köttkvarn anskaffades och korvsmeten stoppades sedan i korvskinn. Korvarna knöts ihop och hängdes i rökbastur under 6 timmar. Gustafskorven började sedan på 1930-talet få namn om sig som den speciella korv den är. Fortfarande sker rökningen i de drygt 100 år gamla rökbastuarna. Bastun eldas med ca 2 år gammal granved. Det för att elden skall kolna lugnt och stilla.

Trots den allmänna anglosaxiska tabun, så åt man häst och åsnekött i Storbritannien, särskilt i Yorkshire, tills 1930-talet, och i tider av efterkrigstidens livsmedelsbrist steg den kraftigt i popularitet i USA, och också – för användning på sjukhus. 2007 kunde man se om hästkött som införts från Kanada till USA. Där beskrivs smaken som: Söt, rik, konstigt, mjukt kött, och närmare nötkött än vilt.

Bland de största producenterna av hästkött (2010) är Mexiko, Kina och Kazakstan. Även Mongoliet, Argentina, Italien, Brasilien och Kirgizistan var med i topp 2005. Påläst kring hästkött läste jag något en person skrivit. ”Fick ett gäng polska chorizo och några rökta hästkorvar av en polack på bygget. Kommer aldrig att äta svensk ”korv” igen! Ett av det godaste jag ätit!”. Jag håller ej med.

Ok, ett recept:
Pasta di gustavo – 4 personer
Pasta, färsk
Hästkorv – 250g
Cremé Fraiche – 2 dl
Lök – 1 st
Riven ost – 1 dl
Salt och peppar
Parmesanost och persilja till garnering

Tärna korven och hacka löken. Bryn löken tillsammans med korven, rör ner Creme Fraiche med den rivna osten och smaka av med salt och peppar. Koka pastan. Garnera med Parmesanost och persilja. Avnjuts tillsammans med en grönsallad. Jaja, testa gärna.

Källor:
gustafskorv.se
roligsida.se
en.wikipedia.org

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om hästkorv, hästkött, mat, korv, måltid, gustafs, fakta, findus, lasagne, recept, djur, kött,