På 1920-talet så var det inte ovanligt med gitarrspelande kvinnor i södra USA. Det var ett sätt till en annan friare livsstil. Det var också en chans till en annan typ av försörjning än de mer slitsamma och dåligt betalda hushållsjobben hos de vita jordägarna. Det var aldrig aktuellt för Memphis Minnie att ta ett jobb på bomullsfälten. Hon var ämnad för något större.
Bluesgitarristen Memphis Minnie, hon brädade de flesta gitarrister i sin tid och var bland de första att använda steelguitar och elgitarr. Och som spelade in skivor under 30 år.
Mer fakta?
Memphis Minnie McCoy, född Lizzie Douglas, 3 juni 1897 i Algiers, Louisiana, död 6 augusti 1973 i Algiers, Louisiana. Hon var en amerikansk bluesmusiker, sångare och gitarrist. Hon var en av få framstående kvinnliga bluesgitarrister.
Hon var den äldsta av 13 syskon. Hennes föräldrar, Abe och Gertrude Douglas, gav henne smeknamnet Kid när hon var ung, och hennes familj kallade henne det genom hela hennes barndom. Inte populärt av henne som lärde sig spela banjo vid 10 års ålder och gitarr vid 11 års ålder när hon började spela på fester. Sedan blev det under tonåren mer musik utomhus, i gatuhörn och för att få pengar. Tyvärr ansågs det att arbeta som prostituerad var nödvändigt mellan jobben.
Minnie fortsatte att spela in på 1950-talet, och spelade in omkring 200 låtar, några av de mest kända som ”Bumble Bee”, ”Nothing in Rambling” och ”Me and My Chauffeur Blues”.
Lyssna!!!
Memphis Minnie – Bumble Bee – Länk:
https://www.youtube.com/watch?v=RKBzv5lWLQs
Memphis Minnie – Hoodoo Lady Blues
https://www.youtube.com/watch?v=Yhis33IOXN0
//”Hoodoo Lady, you can turn water to wine
I been wondering where have you been all this time
I’m setting here, broke, and I ain’t got a dime
You ought to put something in these dukes of mine
But don’t put that thing on me
Don’t put that thing on me
Don’t put that thing on me
‘Cause I’m going back to Tennessee.”//
”Memphis Minnie was one of the greatest blues singers of all time”
Living Blues Magazine
Memphis Minnie gjorde, från 1920-talet fram till 1950-talet, ett flertal inspelningar på bolagen Columbia, Vocalion, Bluebird, Okeh, Regal, Checker och JOB. Hon gifte sig tre gånger, med i tur och ordning Casey Bill Weldon, Joe McCoy och Ernest Lawlars, alla tre framstående bluesmusiker. Men – inga äktenskapsintyg har hittats.
Minnie fortsatte att spela in på 1950-talet, men hennes hälsa började avta. Med det blev slutet på hennes musikaliska karriär, och 1957 återvände hon och maken Lawlars till Memphis.
Hon hade levt ett svårt liv, men var en oberoende kvinna som visste hur man skulle ta hand om sig själv. Utåt var hon kvinnlig och tyckte om dyra klänningar och smycken, men hon var ”aggressiv” när hon behövde vara det och var inte blyg när det gällde att slåss. Gitarr, fickkniv, pistol, allt kunde hon ta till OM – som i ”använd det”. Miljön mycket som på liv eller död.
Minnie var inte religiös och gick sällan i kyrkan; Den enda gången hon rapporterades ha gått till kyrkan var för att se en gospelgrupp uppträda. Hon döpte sig strax innan hon dog, förmodligen för att behaga sin syster Daisy Johnson. Ett hus i Memphis där hon en gång bodde, vid 1355 Adelaide Street, finns fortfarande kvar.
Man kunde läsa om ”Gitarrkvinnan”. ”Hon lade aldrig ner gitarren tills hon bokstavligen inte kunde ta fram den beroende på orken.” Hon fick en stroke 1960, som tvingade henne använda rullstol. Hennes man Lawlars dog det följande året, och Minnie fick en stroke till ett tag efter. Hon kunde inte längre överleva på sin inkomst från sin socialförsäkring. Tidningar skrev om hennes situation, och läsarna skickade pengar till hjälp. Hon levde sina sista år på Jells vårdhem i Memphis där hon avled 1973, av en stroke, 76 år gammal.
Minnie är begravd på New Hope Baptist Church Cemetery, DeSoto County, Mississipi. Bonnie Raitt bekostade hennes gravsten. Minnie, en stark kvinna som hade ett svårt liv, men där musiken var det stora. ❤
Källor:
sv.wikipedia.org
en.wikipedia.org
tidningenkulturen.se
Zenzationella Människor Et Facto 