En del författare förblir ganska okända tills någon skriver om dem och pseudonymen Bang känner kanske någon igen, detta ska handla främst om Bangs mor – Fanny, men även om dottern Barbro, ”Bang”. Fanny på övre bilden.
Moder – Fanny Maria Alving, född Lönn, 23 oktober 1874 i Ytter-Selö i Södermanland, död 2 juni 1955 i Stockholm, var en svensk författare. Hennes föräldrar var sjökapten August Lönn på Stallarholmen och Erika Charlotta Persdotter Jonsson.
1877 flyttade familjen till Stockholm. Fanny var gift 1898-1905 med byrådirektör Sven Norrman och har en del utgivet under namnet Fanny Norrman samt romanförfattare som – Ulrik Uhland. Första äktenskapet med Sven – född 1870 i Jönköping, död 1938, gav en son, 1901, Anders Norrman…
1906 omgift med språkvetaren, lektor fil. dr. Hjalmar Alving, en familj med mycket humor – med vilken hon blev mor till Barbro Alving. Hjalmar var född 1877 i Kalmar, död 1958 i Stockholm. Tre barn, Barbro som var yngst och tidigt kallades Bappo, Beat-Sofi Alving – kallad Bojan eller Barro (1907-1969), adjunkt i språk och – Anders Norrman.
Modern Fanny blev utbildad vid Palmgrenska samskolan i Stockholm. Studentexamen 1893. Företog åtskilliga resor till kontinenten, Norge och Danmark. Arbetade på grekiska konsulatet i Malmö 1894-95 samt på Lindens teater- & konsertbyrå 1895-98. Medarbetare i Strix under signaturen Maja X.
Några ex ur litteraturen: Galläpplen och paradisäpplen. Diktsamling, 1901. Brita från Österby. Roman, 1914. Juvelerna på Gårda. Roman, 1914. Familjen von Skotte. Roman, 1922.
Fanny Alving fick flera av ovannämnda verk översatta till tyska. Senare hälften av trettiotalet präglas av att Fanny gled allt längre in i mentalsjukdom med förföljelseidéer och självmordsförsök. I det längsta försökte man behålla henne i hemmet i Nockeby, men fadern och de två döttrarna måste till sist inse att det inte var möjligt utan förde henne till Beckomberga. Hon vistades där tills hon avled 2 juni 1955.
Om dottern Barbro så, signaturen Bang, född i januari 1909 i Uppsala, död i januari 1987 i Stockholm, var en svensk journalist, kåsör och krigskorrespondent. Hon fick själv ett barn, Maud Fanny, född 1938, med illustratören och tecknaren på DN, Birger Lundquist (som då var gift). Maud, eller Ruffa, föddes utanför äktenskapet.
Det glada bohemliv hon levde på Stockholms krogar ledde till att hon plötsligt fann sig gravid med den då gifte tecknaren Birger. Kutym för ogifta kvinnor vid denna tid var att, som det hette, ”åka till Oslo”, det vill säga göra abort i grannlandet. Men Bang hade ingen tanke på det utan födde sitt barn som ogift kvinna. Det var ytterst ovanligt och Bang blev därmed en föregångare och gav namn åt många så kallade ”bangbarn”, det vill säga barn till ogifta mödrar.
Bangbarnet var inget man skulle skämmas för utan något att vara tacksam för och många svenska kvinnor lät sig genom Bang övertygas om att det var i sin ordning att vara ogift mor och i en del fall även ensamstående mor. Ovanligt var också Bangs beslut att flytta samman med en kvinna, den adliga Loyse Sjöcrona. Det blev också Loyses uppgift att sköta dottern Ruffa under Bangs många arbetsresor världen över. Även fadern var med i bilden och hälsade på dottern emellanåt. Som med så mycket annat var Bang alltså långt före sin tid, ibland flera decennier.
Fadern Birger kunde inte besluta sig för att skiljas. Dessutom blev det ganska snart uppenbart att han var svårt sjuk och knappast heller skulle komma att kunna bidra med några pengar. Men Barbro bestämde tidigt att ensam ta hand om barnet. Hon som snart blev ett med sin signatur Bang, jobbade på DN. I många år skrev Bang under under signaturen ”Käringen mot strömmen” kolumner i Vecko-Journalen.
Familj: Livskamraten ovan – Loyse Sjöcrona (1896–1989), dottern Ruffa Alving (1938–2015). Hon hade haft många karlar fast hon älskade kvinnor djupare. ”Men jag har förstått att det var svårt för min mor också, för hon och Loyse hade inte en erotisk relation sen Loyse flyttade hem till oss.”. Dottern Ruffa.
De problem som följde henne genom livet var cigarettrökning, alkohol och prestationsångest, senare sjukdom. I slutet på 1950-talet skrev hon att hon blir katolik och känner att hon har ”kommit hem efter trettio års sökande”.
En kvinna som engagerade sig i samhället, tog t.o.m. ett månadslångt fängelsestraff, men som mor fanns hon mestadels ej hemma. Våren 1983 drabbades hon av afasi och kunde inte längre skriva. Fyra år senare avled hon. Två mödrar, en av dem dotter, och dess öden.
Källor:
ne.se
sv.wikipedia.org
runeberg.org
dn.se
barbro-alving.com
qx.se
minnenasjournal.nu
Zenzationella Människor Et Facto 