Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla

Hjältinna känns rätt om diplomatdottern Elsa Brändström, ”Sibiriens ängel”. Del 1-2.

Elsa_Brandstroem

Denna kvinna är rätt okänd, kanske därför att hon levde från 1899-1948. Men här kommer en spännande berättelse om henne. För 100 år sedan gjorde den svenska diplomatdottern Elsa en insats som väckte beundran hos många i världen långt efteråt. Hon var den enda neutrala representanten för att arbeta bland krigsfångar i Ryssland, Sibirien och Turkestan i 5½ år  mellan vintern 1914 och sommaren 1920.
Hon fortsatte efter kriget att göra humanitära insatser i Tyskland och USA.

I stället för att leva ett bekvämt överklassliv gav hon sig ut i första världskriget för att hjälpa fångar med risk för sitt eget liv. Hon fick smeknamnet Sibiriens ängel och då Hitler ville träffa henne var hennes korta svar: NEIN! Historien är lång men Elsa är värd det!

Vi tar det från början. Elsa Brändström, född 26 mars 1888 i S:t Petersburg i Ryssland, död 4 mars 1948 i Cambridge i USA, var en svensk lärare och krigssjuksköterska, känd som ”Sibiriens ängel”.

Elsa var dotter till generalen Edvard Brändström och hans fru Anna, född Eschelsson. Hon föddes i St. Petersburg då fadern var militärattaché vid Sveriges ambassad, familjen flyttade tillbaka till Sverige när Elsa var tre år. Hon hade en lycklig barndom i Linköping där hennes far var regementschef. Hon gick på lärarinneseminarium 1906-1908, men passade inte in i den gammalmodiga och svärmiska atmosfären. Rektorn tyckte att fröken Brändström, som föredrog människor framför romaner, var så besynnerlig att hon borde emigrera till USA.

Elsa reste först österut med familjen till Sankt Petersburg där hennes far var diplomat. Hon njöt av societetslivet men kunde inte blunda för förtrycket och fattigdomen. Elsa sympatiserade med de revolutionära och samlade in pengar för att hjälpa fattiga svenskar i staden.När hennes mor senare avled fick hon själv ta hand om skötseln av ministerbostaden.

När första världskriget bröt ut utbildade hon sig och väjde inte för smuts och blod och tröttnade inte heller när kriget fortsatte månad för månad och blev allt förskräckligare. En grupp som särskilt väckte hennes medlidande var sårade tyska och österrikiska krigsfångar som var långt borta från sina familjer i fiendeland. Här kände Elsa att hon hade en viktig uppgift att fylla och hösten 1915 följde hon med en Röda Korsdelegation till Sibirien för att dela ut kläder och andra förnödenheter till fångarna. Faderns vänner ville han skulle förbjuda Elsa att åka. Färden var inte bara farlig, den var skandalös för en ung ogift kvinna. Till Sibirien färdades normalt bara kvinnor som dömts till deportation. Men Brändström ansåg att dottern hade samma rätt som en man att följa vad hon ansåg vara sin plikt.

Natten den 25 augusti 1918 satt Elsa Brändström och 6 andra Röda Korsarbetare inspärrade i en boskapsvagn, strängt bevakade av tjeckiska soldater. De var på väg mot den ryska staden Jekaterinburg för att avrättas för spioneri. I Ryssland hade världskriget avlösts av inbördeskrig och i Sibirien fanns tyska och österrikiska krigsfångar som var i skriande behov av hjälp. Förutom Röda och Vita styrkor fanns det i Ryssland även beväpnade tjeckiska soldater. De var österrikiska undersåtar som hade gått över till fienden i hopp om att vinna ett självständigt land.

elsab

Tjeckerna var snara att utdela dödsdomar både mot sina f.d. österrikiska vapenbröder och ”skumma” utlänningar. Under den långa natten tuggade Elsa så diskret som möjligt i sig sin rapportbok av rädsla för att innehållet kunde tolkas som spioneri av misstänksamma ögon. Väl framme i Jekaterineburg ställdes hjälparbetarna inför krigsrätt och förhörsledaren ”muntrade upp” dem med att två danska Röda Korsarbetare skjutits för spioneri dagen innan.

Han sa att deras sak låg mycket illa till, de kunde räkna med att bli ”expedierade” inom 24 timmar. Så fördes hjälparbetarna tillbaka till arrestvagnen, dagarna gick med olika bud om de skulle avrättas eller inte. Fångarna sysselsatte sig med att räkna hur många av de plågsamma lopporna de kunde döda och Elsa var mycket belåten när hon en dag slog rekord med 17 stycken. Efter flera veckor osäkerhet frigavs de med egna gömda pengar i behåll och kunde fortsätta in i Sibirien. Del 2-2 följer!

Källor:
minnenasjournal.nu
sv.wikipedia.org
svd.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Annonser

Författare: zenzajannen

Intresserad av allt. Nyfiken sökare :)

Kommentarer inaktiverade.