Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla

Västgötaspetsen är tålig, kan bli mycket gammal och är mycket lättlärd…

Västgötaspets

När jag ser den tänker jag på en pigg och vaken hund, vilket stämmer. Bakgrund:
Hund (Canis lupus familiaris eller Canis lupus domesticus, är en av människans äldsta följeslagare. Västgötaspets är en hundras från Sverige, en mycket gammal svensk spetsras, en av våra nationalraser. Man brukar säga om västgötaspetsen att det är en ”stor hund i litet format”.

Den anses vara en av de genuint svenska raserna, även om viss oklarhet föreligger beträffande släktskapen med den delvis typlika welsh corgi och lancashire heeler. Huruvida vikingarna hemförde hundar av denna omstritt spetsliknande typ till Sverige eller tvärtom borde vara svårt att klarlägga, men nutida kynologisk forskning anser att västgötaspetsen verkligen har uppkommit i Sverige.

Västgötaspets är en robust, lågbent, dock ej för lågställd, kraftig och orädd liten hund, vars hållning och uttryck vittnar om vaksamhet, energi och frimodig livlighet. Idealmankhöjd för en hanhund är 33 cm och för en tik 31 cm

Rasens officiella klubb är Specialklubben för Västgötaspets (SKV). Den bildades 1976 under namnet Västgötaspetsringen. Klubbens främsta uppgift är att arbeta för att rasen bevaras som den friska och sunda hund den är.

Västgötaspets11

I början på 1940-talet fanns inte många kända hundar och greve Björn von Rosen, som mindes rasen från sin barndom, annonserade i lokalpress på Varabygden och fick svar från rektor Karl-Gustaf Zetterstén. De cyklade runt på Varaslätten och hittade hundar och inventerade för att börja restaurera rasen.

De kunde i och med detta starta ett avelsprogram utifrån de hundar som ansågs rastypiska, endast en handfull. Redan 1943 erkändes rasen av Svenska Kennelklubben (SKK) och kallades då svensk vallhund och man antog en rasstandard. Nuvarande namn fick rasen 1953.

Rasens namn ändrades 1953 till västgötaspets, tidigare kallad svensk vallhund. Den var fast förankrad i det gamla bondesamhället på Västgötaslätten, i rollen som gårdshund, väktare och vallhund, ett viktigt nyttodjur i lantbrukets tjänst.

”Den lilla lågbenta, spetsörade, kortsvansade vallhunden med den trevligt förnumstiga uppsynen travade förståndigt med hästlassen som gick på vägarna mellan Vara, Tråvad, Kvänum, Jung och Edsvära”. Typen var så självklar och allmänt förekommande att ingen hade en tanke på att det faktiskt uppstått en ras. I början av 1940-talet förekom allt oftare inslag av främmande raser i hundarna, inte sällan av collieblod.

Källor:
sv.wikipedia.org
skk.se
vav.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Annonser

Författare: zenzajannen

Intresserad av allt. Nyfiken sökare :)

Kommentarer inaktiverade.