Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla

Spetsnoshörningen, den svarta, är på väg utrotas och försvinner snart…

noshorningsv1

Djuren var före oss. Människan har verkligen ställt till det. Noshörningar har vandrat på vår jord i 60 miljoner år, och ett tag fanns det 30 noshörningsarter. I dag återstår fem arter och det är en kamp mot tiden om vi ska lyckas rädda dem. Spetsnoshörningen är nu helt utrotad i Västafrika. Risken är överhängande att arten går mot samma öde i resten av Afrika om man inte lyckas stoppa tjuvjakten (2011).

År 2000 fanns ännu tio individer i norra Kamerun. 2006 hittades ingen. Sökandet har nu avbrutits. Underarten är helt utrotad eftersom det inte finns några individer i fångenskap.

Trubbnoshörningen delas in i två underarter, nordlig och sydlig, varav den nordliga med största sannolikhet är borta. Det finns några exemplar i fångenskap, men de sista fyra vilda sågs 2005 i Garambaparken i norra Kongo-Kinshasa. De har inte setts sedan dess. Minst 100 000 noshörningar har dödats över hela Afrika sedan 1960.

Den sydliga trubbnoshörningen har räddats från utrotning med privat uppfödning i Sydafrika. 90 procent av världens noshörningar finns nu i Sydafrika, med cirka 20 000 trubbnoshörningar och 1700 spetsnoshörningar. Utanför Sydafrika återstår cirka 3000 djur. De svarta noshörningen eller spetsnoshörning (Diceros bicornis) är ett stort uddatåigt hovdjur som lever på Afrikas savanner. 2011 förklarades tre av spetsnoshörningens underarter som utrotade.

Denna arten hör hemma i – östra och södra Afrika, inklusive Botswana, Kenya, Malawi, Moçambique, Namibia, Sydafrika, Swaziland, Tanzania, Zambia och Zimbabwe. Även om noshörningen kallas svart, så varierar dess färger från brunt till grått. Det hela bygger på ett språkligt missförstånd som medförde att engelsmännen började kalla trubbnoshörningen för vit noshörning. Eftersom det fanns två noshörningsarter i Sydafrika valde de då att kalla den andra sorten för svart noshörning.

Arten namngavs först – Noshörning bicornis av Carl von Linné 1758. Namnet betyder ”dubbel-hornad noshörning”. Det råder viss förvirring om vad exakt Linné tänkt om detta namn om denna art. Namnet spetsnoshörning refererar till att arten har en spetsigt formad mule anpassad för att äta buskar (till skillnad mot trubbnoshörningens platta breda mule som är anpassad för att äta gräs).

En vuxen spetsnoshörning har en mankhöjd av 1,4 – 1,8 meter och kan bli mellan 3,0 – 3,75 meter lång. Den kan väga mellan 800 – 1 400 kg. Hannarna blir något större än honorna. De två hornen upptill på främre delen av huvudet består av keratin. Hornen sitter efter varandra och det främre är betydligt större, upp till 70 cm Färgen varierar mycket mellan olika gråaktiga nyanser och beror främst av vilken typ av jord den rullar sig i.

Artens synförmåga är inte bra utvecklad men den har utmärkt hörsel och luktsinne. Spetsnoshörningen är främst aktiv under skymningen och gryningen medan den under dagens hetaste timmar vilar i skuggan. Noshörningen är huvudsakligen ensamlevande, men de träffas vid parning och ungarna lever en tid i början tillsammans med mamman.

Spetsnoshörningen jagades fram till mitten av 1990-talet intensivt för hornens skull. Hornen tillskrivs i den traditionella asiatiska medicinen läkande egenskaper och dessutom används de för olika konstföremål. Nu är den officiella jakten förbjuden (undantaget är vissa kvoterade jaktlicenser) men det finns fortfarande tjuvjakt.

Den västafrikanska underarten av spetsnoshörning lyckades under många år hitta en fristad i norra Kameruns busksavanner men tjuvjägare har nu för alltid utrotat denna speciella underart.

sudannosh

På ena bilden ser vi en som skyddas av vakter. Noshörningen Sudan är den sista hannen av sin art – får livvakter dygnet runt (2015). Beväpnade vakter dygnet runt för att skydda honom från tjuvskyttar. Men det kanske är för sent.

Som en sorglig påminnelse om vad som varit går tre av de sista fem nordliga trubbnoshörningarna runt på savannen i reservatet Ol Pejeta i Kenya. Deras horn har sågats av för att avskräcka tjuvskyttar och nu vaktas de dygnet runt av parkväktare med tunga vapen.

I Asien, främst Vietnam och Kina, tros noshörningshorn kunna användas som allt från potensmedel till botemedel från cancer. På marknader i Vietnam kan kilopriset för hornen vara högre än för guld. Det har drivit fattiga jägare att bryta mot lagen och skjuta noshörningarna. Man har testat på några att hornen får i sig en produkt så de ej går att använda av jägarna, som noshörningen tål. Ännu vet man ej om det hjälpt något.

Då, för drygt 150 år sedan, fanns de över större delen av Afrika söder om Saharaöknen. Vi människor, homo sapiens, tänker vi – framåt…? Tragiskt…

Källor:
wwf.se
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
svd.se
metro.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Annonser

Författare: zenzajannen

Intresserad av allt. Nyfiken sökare :)

Kommentarer inaktiverade.