Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla

”När en effter måltijdh rapav”, uttryckte man 1578, om fisa och rapa…

fisvarning

Ämnet är något som är väldigt vardagligt, nämligen kroppens sätt göra sig av med gaser. Jag tar fokus på det som är rapning. I min ungdom hade jag själv en kompis som kunde rapa när som helst, ljudligt, och han gjorde det ”aningen rebelliskt” bakom folk han ”såg ned på”. Förmodligen svalde han bara luft, en ovana han använde sig mycket utav. Vi alla vet också att barn efter de ätit naturligt behöver rapa. Rapning uppstår när luft som samlats i magsäcken frigörs uppåt genom strupen och gör en ljudlig utgång genom munnen.

Ordet rapa = ljudligt uppstöta gas genom munnen, (ålderdomligt) frambringa knarrande läte.
Synonymer: knarpa (en betydelse som för – knarra). Besläktade ord: rapning, rapelse och ex. rapig.

Förr sa man om det som mer som sjukligt beteende, rapsjuk. Uppkomsten är – gas i magen och tarmarna och är något som alla har. Den består av luft som man sväljer och gas från bakterierna i tjocktarmen. Om man har gasbesvär är det vanligt att man rapar. Den vanliga gasen ur munnen är huvudsakligen en blandning av kväve och syre.

prutta

Gaser i tarmkanalen är inte farligt och beror sällan på någon allvarlig sjukdom.  Av och till avlägsnar sig denna gas från kroppen, ibland i form av en rapning, ibland via ändtarmsöppningen, och också detta är alltså någonting helt normalt. Så när man känner sig uppspänd och bullrig i magen, har ont i magen och ”släpper sig” är det egentligen bara bra, dock ej alltid för folk i ens närhet. I västerlandet anses det inte passande att ”släppa gas”, och denna inställning har gjort, att många människor uppfattar gasavgången som något onaturligt. Fler än var tionde svensk har besvär av för mycket gaser.

Engelsmannen Paul Hunns rapar är högst i världen. Hela 109,9 decibel, det är ett starkare ljud än bland annat en motorsåg, snöskoter och ett tunnelbanetåg. Han har rekord hos  Guinness World of Records och går att söka på youtube.com (om man vill höra).

Historiskt så på medeltiden, på 1100-talet, var det där med renlighet och hövlighet viktigt. Att rapa, snyta sig och spotta var dock tillåtet. Bara det gjordes med stil. Idag i vissa kulturer, särskilt kinesiska, indiska, japanska och i Mellanöstern är rapningar och andra kroppsliga funktioner, med tanke på lämpliga sammanhang, betraktade som acceptabelt eller till och med förväntat och artigt. I de flesta kulturer gäller ändå, att det anses ohyfsat och kan lukta illa.

I Kina är kroppsljud och lukter inget kineser skyr. Det är fullt normalt att rapa när man är mätt, och det anses till och med hälsosamt att harkla sig grundligt och sedan spotta. Rapar gör även ex. hundar, boskap (kor) och får. Vissa fiskar är också kända för att driva ut luft från sina gälar, det produceras av gas från urinblåsan. Rapa heter burp på engelska, övriga enligt ”google translate”: Röyhtäyttää (finska), czkawka (polska), bövse (danska), rot (franska), ructo (latin) och boeren (nederländska).

Det finns gamla ordspråk och talesätt. ”Rapning är intet annat än thet wädher som tränger sigh vp aif maghan medh rapande genom munnen”. Bolavi (1578)
”När bonden äv mätt, rapar han”. Ström (1926)

”Då magen är sjuker, då är kroppen tunger, . . och utblåster, och munnen vill alltid gäspa och gapa och vara öppen och där går ut full och ond rapan”. Grimberg (1913)
Men som sagt, rapa och fisa bör man. Var och hur är upp till er 🙂

Källor:
1177.se
gastrolab.net
sv.wiktionary.org
metro.se
g3.spraakdata.gu.se
ringsignalera.se
varldenshistoria.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Författare: zenzajannen

Intresserad av allt. Nyfiken sökare :)

Kommentarer inaktiverade.