Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla

Erwin Rommel, nazisten som omgavs av rykten för sin tapperhet, sant…?

rommel

Han var hela Nazitysklands hjälte och Führerns personlige favorit. Men när Erwin Rommel stod på toppen av sin karriär tog allt plötsligt slut. Han som ansågs som ”tapper, skicklig och ärlig”. Italiens diktator Mussolini uppmanade sina soldater att vara lika modiga som ”Ökenräven”. Journalfilmer och tidningsartiklar gjorde ”Ökenräven” till en ovärderlig symbol för det Tredje riket.

Tre månader efter attentatet mot Führern, den 14 oktober 1944, fick Rommel besök av två stabsofficerare. Han gavs två alternativ: att inställa sig inför en domstol i Berlin eller att begå självmord. Det senare skulle skona hans familj. Rommel gjorde sitt val och svalde en giftampull.

Många anser att Rommel ej visste om Hitlers utrotningar, en läsare här frågar om han kände till användandet av tvångsarbetare vid uppförandet av Atlantvallen? Detta skulle ju ge Rommel ett dåligt rykte.

atlantavallenz

Vi går tillbaka i tiden för detta.
Rommels pansartrupp blev snart känd som ”spökdivisionen”, på grund av sina snabba förflyttningar och överraskande anfall. Även hans okonventionella ledarstil väckte förundran. Rommel var ingen intellektuell befälhavare som hängde över kartorna på behörigt avstånd från striderna. Sådana föraktade han. Han var med där det hände, i främsta linjen. ”Allt är underbart, jag är hes av att ge order och skrika”, skrev han hem..

Fakta var att 500 000 man slet under kriget med att bygga Atlantvallen (tyska: Atlantikwall) – en zon av befästningar längs kusterna från Nordkap till Biscaya som byggdes av Nazityskland mellan 1942 och 1944. Tusentals bunkrar och kanoner skulle hålla de allierade borta från det europeiske fastlandet. Hitler ville se ett så stort blodbad på stränderna att de allierade aldrig skulle försöka sig på någonting liknande igen!!!

Fritz Todt, som även hade designat Siegfriedlinjen, en annan försvarslinje längs den fransk-tyska gränsen, var chefsansvarig för Atlantvallens konstruktion. Tusentals slavarbetare användes till genomförande av projektet.

I början utgjordes arbetsstyrkan av krigsfångar och avlönade arbetare. Men större resurser krävdes till jätteprojektet, och snart tvångsrekryterades även civila från de ockuperade länderna till det mödosamma arbetet. Även tyska Wehrmachts soldater slet med att konstruera Hitlers ogenomträngliga mur mot havet. När bygget var som mest intensivt sysselsattes mer än en halv miljon man.

Mycket av arbetet utfördes för hand, och arbetarna slet med skottkärror, hackor och spadar. Redskapen var ofta av usel kvalitet. Ett norskt vittne har beskrivit hur krigsfångar i Norge försökte utföra sitt arbete med pyttesmå hammare, slöa yxor och utan slipsten. Spik fanns bara i en enda storlek. Mängder av människor slet med Atlantvallen, och de hade inte en enda vilodag. De arbetade från 6 på morgonen till 6 på kvällen. Den enda pausen var en kort middagsrast. Måltiden bestod oftast av en portion tunn grönsakssoppa.

Disciplinen var stenhård för tvångsarbetare och sovjetiska krigsfångar. Minsta förseelse straffades med knytnävsslag, sparkar eller slag med gevärskolven. På grund av det fysiskt krävande arbetet, svälten och våldet hörde dödsfall till vardagen bland dem som stod allra längst ned i hierarkin vid Atlantvallen

Men visste Rommel till det?
I början av 1944 utsågs han, fältmarskalk som han var, till att kontrollera och om nödvändigt förbättra försvarsinstallationerna. Rommel ansåg att de dåvarande fortifikationerna var otillräckliga och satte genast igång med att förstärka dem. Under hans ledning byggdes en sträng av bunkrar i armerad betong längs stränderna eller en bit inåt land för att rymma kulsprutor, pansarvärnsvapen eller lätt artilleri.

atlantvallen

Minfält och hinder för pansarfordon lades ut på själva stränderna, och undervattenshinder och minor placerades en bit ut i vattnet för att förstöra landstigningsfarkoster innan de ens hann lasta av. Rommel blev inte imponerad av vad han såg. Vart han än kom under sina månadslånga inspektionsresor upptäckte han slöseri och ineffektivitet.

Han ökade farten på anläggningsarbetena (!) och lade stor vikt vid att fylla stränderna med olika typer av hinder och fällor. Fiendens landstigningstrupper skulle stoppas redan på stränderna framför Atlantvallens kanoner och kulsprutor. Minfälten blev Rommels speciella käpphäst. Rommels order till underlydande chefer var: ”På den korta tid som är kvar tills den stora offensiven inleds måste vi lyckas få alla försvarsanläggningar i sådant skick att de kan stå emot de starkaste anfall. Fienden måste slås ut innan han når det egentliga slagfältet. Vi måste hejda honom i vattnet.”

Starkast var befästningsnätverket vid Calais eftersom Hitler var säker på att en eventuell landstigning skulle ske där, på grund av att Pas de Calais var den kortaste havssträckan över sundet mot England. Där fanns också det mest avskräckande havsartilleriet.

Vid tiden för den allierade invasionen hade tyskarna lagt ut över 6 miljoner minor i norra Frankrike. Fler kulsprutenästen och minfält hade placerats ut inåt land och vid vägarna som ledde ifrån stränderna. Vid troliga landningsplatser för glidflygplan och fallskärmsjägare satte tyskarna upp pålar, så kallade Rommelspargel (Rommelsparris). Rommel som var en av Tysklands mest klarsynta befälhavare insåg att en invasion måste stoppas redan vid stränderna, annars skulle situationen oundvikligen leda till att Tyskland besegrades.

atlantvallenz

Tusentals allierade soldater stupade på D-dagen, men när mörkret sänkte sig över Normandie hade Atlantvallen krossats på alla fem invasionsstränderna. Hitlers plan att låta de allierade förblöda vid havet hade gått om intet.

Självklart såg och visste Rommel om slavarna/krigsfångarna som fick slita under usla förhållande. Här visade han inte särskilt med tapperhet och ärlighet, krigsfångar som på annat håll uppgav att de behandlats väl. Om Hitlers koncentrationsläger kan man tvista, men det borde ej anses konstigt att han visste om dem. Motsatsen mer tveksam. Rommel, mannen – myten?

Idag finns ett antal bunkrar kvar som har fått en ny roll som museer och turistattraktioner. En hemsk tid. Om nutiden får vi ha hopp.

Källor:
sv.wikipedia.org
varldenshistoria.se
so-rummet.se
en.wikipedia.org
historylearningsite.co.uk
alltomhistoria.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Annonser

Författare: zenzajannen

Intresserad av allt. Nyfiken sökare :)

Kommentarer inaktiverade.