Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla

Offerplatser, offerkällor, otäcka gåvor ibland för att få goda tider…?

2 kommentarer

skelettfynduppland

Historien innehåller mycket intressant och mycket som ter sig udda idag. Offerplats är något som förr var en plats där man förrättade offer till gudar eller andra makter.

I Norden fanns under järnåldern och bronsåldern offerplatser nära många byar. Platsen kunde kallas för vi eller viet. Andra beteckningar för offerplatser eller kultplatser var harg, horg, hov och lund. Dessa fyra namnelement finns tillsammans med gudanamn i många ortnamn, till exempel Ullevi och Frölunda. Andra typer av offerplatser var offerkällor och offermossar. Även inom modern asatro anlägger utövare offerplatser eller blotplatser i form av vin eller hargar, ofta i närheten av hemmet. Dessa kan vara platser för gudastöttor eller verktyg för sejden.

Fynd har gjorts av arkeologer, på offerplatsen Bokaren i Stavby, nordost om Uppsala. För 75 år sedan hittades en halshuggen man och ett kvinnoskelett som har utsatts för våld på samma plats. Även spår av djur har grävts fram. Arkeologerna är ganska säkra på att det är en offerplats som har använts från vendeltid ända fram till medeltid, då fynden har hittas i våtmark. Det var 1939 som en bonde först hittade två kranier här då han grävde ett dike. En mindre arkeologisk undersökning gjordes två år senare, 1941. Då hittades sex hästhuvuden och en träplattform.
 
De två kranierna från 1939 tillhörde en kvinna och en man som båda bragts om livet. Kvinnan har ett tydligt huggmärke i pannan. Hon dateras till vendeltiden (600-700 e Kr). Skallen från mannen visar spår på att han har blivit halshuggen. Han är daterad till slutet av vikingatiden/medeltiden. Huva!

En nordligare variant så. Samiska offerfyndplatser är samiska offerplatser där man hittat olika sorters lämningar efter offren. Man offrade ofta olika sorters djur, främst renar men även getter, nötkreatur, björnar, järvar och fåglar. Gärna offrade man vita djur. Dessutom offrades pilspetsar av järn samt mynt och smycken av silver, koppar och mässing.

Unna Saiva eller Lillsaivis är en sjö fem mil öster om Lakaträsk i Gällivare kommun, nära lappmarksgränsen. På platsen, som låg vid två märkligt formade stenar invid sjökanten, fanns ett mäktigt lager av horn och ben från ren, älg, björn, bäver, nötkreatur, får med mera. Omkring 600 metallföremål av bland annat brons, järn, silver och tenn har också hittats, däribland ett 90-tal järnpilspetsar och en vågskål av vikingatida typ med fem vikter. Flertalet fynd var av östligt ursprung och merparten har daterats till 1000-talet.

Fyndplatser?
Finnestorp, Västergötland. Offerplats från järnåldern, ca 350-550 e Kr, delvis i en nutida mosse, delvis med fynd under vattnet i ån Lidan. Sommaren 2002 hittade två arkeologer två böjda svärd, en kniv och krossade hästben. Det är första gången som sådana böjda offrade vapen hittas i Sverige.

Byn Lundby låg mitt i det nordiska maktspelet. Den har anor från förkristen tid och namnet vittnar om att här fanns en hednisk offerplats. Mycket tyder på att området kring Kyrkbyn var en hednisk offerplats innan kristendomen spred sig under 1000-talet. Ända fram till freden i Roskilde 1658 gick den oroliga gränsen mot Norge precis utanför byn och invånarna fick många gånger ta konsekvenserna av norska och danska härförares härjningar i området. Än idag finns här Gamla Lundby Kyrka som daterar sig tillbaka ända till 1300-talet

Så ordet offerkälla som påminner om det nämnda, det kallas en källa som varit föremål för kulthandlingar och där man offrat mynt och föremål av värde. En offerkällas vatten ansågs ha läkekraft och man drack det eller använde det för begjutning av sjuka människor.

Redan tidigt i historisk tid fanns offerkällor i Sverige och medeltidens pilgrimskällor liksom senare tiders brunnsdrickning har här sitt ursprung. Kända offerkällor var ofta samlingsplatser för ungdomen vid midsommar och andra högtider under den ljusa årstiden. Offer av mynt i källor förekommer fortfarande.

Ett exempel för en offerkälla i Sverige är Mjölnarens källa vid Landsnora kvarn och såg i Sollentuna kommun. Källan ansågs ha magiska krafter och kunde bota flera sjukdomar ”i synnerhet sjuka ögon”.

Moderna anhängare av ”forn sed” använder också termen ”blot” som beteckning för en ceremoni, som i princip går ut på att helga maten och bjuda in gudarna till måltiden. De isländska sagorna talar om tre årliga blot: höstblot, midvinterblot och vårblot.

samiskbergslagen

Kuriosa, Göteborg:
Från början hette sportarenan Ullervi fotbollsbana, efter den fornnordiska guden Ull och ordet vi som betyder helig plats, offerplats, hednisk helgedom eller kultplats. Övergången med r i Ullervi kallas för uttalslättnad, och efter påpekande från en språkvetare, professor Hjalmar Lindroth, ändrades detta kring år 1920. År 1958 blev namnet ”Gamla Ullevi”.

Så gott folk, nu offrar vi ej mer tid på detta väl? 🙂 Bilderna på en samisk fyndplats i Bergslagen och – skelettfynd i Uppland (överst).

Källor:
sv.wikipedia.org
svt.se
abc.se
goteborg.se/wps

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Annonser

Författare: zenzajannen

Intresserad av allt. Nyfiken sökare :)

2 thoughts on “Offerplatser, offerkällor, otäcka gåvor ibland för att få goda tider…?

  1. Spännande historiska händelser 😊 eller var det igår?😉

    Liked by 1 person