Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla

Emile Zola, naturalistisk poet, märkligt liv, minns Dreyfus-affären

zolaelskarinna

Han var en av av romantikens poeter som visade sig stå upp för det han trodde på. Emile Edouard Charles Antoine Zola, född 2 april 1840 i Paris, död 29 september 1902 i Paris (kvävning, kolmonoxidförgiftning), var en fransk författare, dramatiker och poet. Han var gift med Alexandrine-Gabrielle Meley, mellan 1870 – 1902, i och med hans död. Han började som efterromantisk poet, blev naturalismens centralgestalt. Långt i blogg, men en spännande och udda man.

Hans far var en italiensk ingenjör, hette François Zola, frun/ mamman var franska Emilie Aurelie Aubert. Familjen flyttade till Aix-en-Provence i sydost, då Emile var tre år gammal. Han var enda barnet. Fyra år senare, 1847, dog fadern i lunginflammation och lämnade honom och hans mor i stora penningproblem, att leva på en mager pension. Unga Zola studerade vid Collège Bourbon i Provence, där hans skolkamrat och vän var Paul Cézanne.

År 1858 flyttade de till Paris, och på plats mötte Emile sin barndomsvän Cézanne, som snart förenade sig med honom. Zola började skriva i romantisk stil. Han tänkte bli advokat och innan genombrottet som författare arbetade Zola som kontorist på ett transportföretag, men lämnade platsen efter två månader. Han levde i mars 1860 till februari 1862 ett bohemliv tills han fick plats på Hachette & co:s förlagsbokhandel på deras försäljningsavdelning. Han skrev också litterära och konstrecensioner för tidningar, Zolas första roman var La confession de Claude (1865).

Han har skrivit väldigt många böcker och några pjäser. Hans stora genombrott blev boken “Therese Raquin” som handlar om kärlek, mord och svåra psykiska förhållanden, som han också dramatiserat för teatern. Rougon-Macquart är Zolas livsverk, en krönika på 20 volymer. Zolas avsikt hade varit dels att ådagalägga ärftlighetens lagar, dels att i samband därmed visa  Andra kejsardömets fördärvlighet, dess korruption, dess ohederlighet och fullkomliga brist på idealitet, de maktlystnas och härskandes brutala själviskhet, det arbetande folkets massa i bedrövliga levnadsvillkor. Långt senare brändes verk av honom under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.

Sin litterära verksamhet, dittills lika trägen som oavbruten, lämnade Zola emellertid 1898 för att lidelsefullt och hårdnackat ta del i den ursinniga strid, som pågick i Frankrike om Alfred Dreyfus skuld eller oskuld – det som en gång fick mig och andra intresserad. Han riskerade sin karriär i februari 1898, då han försvarade armékapten Alfred Dreyfus, en judisk officer som var felaktigt dömd och som hamnat i  fängelse för förräderi.

Zola anklagade den franska regeringen för antisemitism i ett öppet brev – ”J’accuse” publicerades på första sidan i Paris dagligen i ”L’Aurore”. Zola förklarade att Dreyfus övertygelse byggde på falska anklagelser och smidda ”bevis” för spioneri, vilket den domstol som dömde honom visste var falskt, och var en förvrängning av rättvisa. Zola hamnade själv inför rätta för förtal för att ha publicerat detta ”Jag anklagar!”. Han dömdes två veckor senare till fängelse, till slut lyckades han fly till England.

barnenzola

Emile Zola återvände under kollapsen av regeringen och fortsatte att försvara Dreyfus, som var i fängelse på en helvetisk straffkoloni i Sydamerika som vi känner igen som Djävulsön. Frankrike blev djupt splittrat i Dreyfus-affären. Fallet återupptogs och Dreyfus frikändes, sedan dömd igen, men i slutändan – äntligen helt frikänd av den franska högsta domstolen.

Kuriosa:
Emile hade en dotter, Denise (1889-1942), med sin älskarinna, Jeanne Rozerot. Och även en son, Jacques (född 1891-1963). Rozerot var 27 år yngre än Zola och hade varit hans älskarinna sedan 1888, en situation som fru Alexandrine motvilligt hade accepterat eftersom hon och Zola inga barn hade. Rozerot var född 1867, hon var dotter till en lantarbetare och okänd moder. Båda barnen hade moderns efternamn.

Denise gifte sig med journalisten och författaren Maurice Le Blond, de fick tre barn och han stöttade även Emile under Dreyfus-affären. Han befordrades senare i livet till officer i Hederslegionen och dog – 1 januari 1944.

I juli 1894 skrev Emile Zola om sitt dubbla liv som alla parter visste om: ”Jag är inte glad. Denna delning, detta dubbelliv jag tvingas leva gör mig så förtvivlad. Jag hade en dröm om att göra alla nöjda runt omkring mig, men jag ser att det är omöjligt.”

Döden, nämns som kvävning, en oförklarlig förgiftning hemma i sin säng. Vid 09:00, morgon så upptäcktes att något uppenbart var fel, Zola låg på golvet förmodligen då död. Frun Alexandrine låg på sin säng, medvetslös. Läkare sändes dit och gav Zola konstgjord andning under minst 20 minuter, förgäves. Alexandrine fördes till en klinik för att återhämta sig. Hon sände bud till sin makes älskarinna, Jeanne Rozerot, och hennes två barn med honom, Denise och Jacques. Denise var då 13 år och Jacques 11. Den förfärade Jeanne drog genast slutsatsen att Zola hade mördats.

En stor begravning där Dreyfus medverkade och – cirka 50 000 till på Montmartre-kyrkogården, där deltog ministrar, tjänstemän och delegationer av gruvarbetare och frimurare. Efter begravningen avlossades plötsligt två skott från en pistol, mot Dreyfus av en man intill, en journalist vid namn Louis Gregori. Han övermannades av polis. Dreyfus drabbades av ett litet sår på armen, motsättningar fanns alltså ännu kvar. Zola fördes ned i kryptan där han vilar intill Victor Hugo.

Och – en högerorienterad hantverkare erkände tjugofem år senare att han och en kamrat täppt till en av skorstenarna i huset för att ge den förhatlige samhällsgisslaren en läxa som skulle visa sig vara en ödesdiger sådan. Idag kan man tillskriva det som mord?
Enligt uppgift bekände hantverkaren vad han hade gjort på sin dödsbädd 1927. Historiker anser att det är en ganska stor möjlighet det är sant, men bevis finns ej. Oavsett ett märkligt sätt för denna man, kämpe. Han finns också avbildad på ett frimärke till minne av 100-årsdagen av hans död. På bilden Emile och älskarinnan med barnen.

Källor:
en.wikipedia.org
imdb.com
skolarbete.nuhistorytoday.com

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Annonser

Författare: zenzajannen

Intresserad av allt. Nyfiken sökare :)

Kommentarer inaktiverade.