Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla

Ökenräven Erwin Rommel, nazisten som gick emot Hitler…?

rommel

Vem var Erwin, först faktabiten. Erwin Johannes Eugen Rommel, född 15 november 1891 i Heidenheim, Württemberg, Tyskland, död 14 oktober 1944 i Herrlingen (påtvingat självmord). Lite annorlunda historia av denna man och hans agerande som nazist och soldat, välförtjänt och populärt kallad Ökenräven, namnet fick han av britterna.

Han var en tysk militär; generalfältmarskalk – 22 juni 1942. Rommel tilldelades Riddarkorset av Järnkorset med eklöv, svärd och briljanter 1943. Under första världskriget medverkade han i den tyska Tredje armén och han dekorerades för sitt mod och ledarskap. Efter kriget förblev Rommel infanteriofficer och instruktör. Han var högt respekterad även av britterna.

Han var inte uttalad anhängare av nazismen.  Erwin Rommel var en av Tysklands mest respekterade militära ledare i andra världskriget. Han spelade en stor roll i två mycket viktiga strider under kriget – på El Alamein i Nordafrika och på D-Day.

Hans fru var Lucia Maria Mollin, de hade sonen. Manfred Rommel (född 1928). Gertrud Stemmer var barn till Erwin efter en kärleksaffär med Walburga Stemmer. Sonen Manfred Rommel var borgmästare i Stuttgart från 1974 till 1996.

Citat Rommel:
”Gentlemen, you have fought like lions and been led by donkeys”.

Rommels berömmelse i öknen beror på hans framgång som ledare och även hans kompromisslösa tro att alla krigsfångar ska vara väl omhändertagna och inte utstå våld. En berättelse då var att italienska trupper tog från brittiska krigsfångar ”deras klockor och andra värdesaker”. När Rommel fick reda på det beordrade han att de återlämna sakerna till sina ägare direkt. För många brittiska ”Desert Rats”, personifierades han som en soldat med en gentlemanna-inställning till en stark fråga – kriget.

Efter 20 juli-attentatet mot Adolf Hitler 1944 upptäcktes det att Rommel stod högt på den lista som de sammansvurna hade tänkt tillsätta i landets ledning efter Hitlers död. Rommel skulle ha vägrat och ansåg att det fanns en risk att Hitler skulle bli martyr om han mördades. Han föreslog istället att Hitler skulle arresteras och dömas i domstol.  Hitler överlevde dock attentatet.

Men skulden ansågs klar och Gestapo samtalade med honom och – Hitler beordrade att Rommel måste dö. Rommels prestige hade blivit så stark att den bedömdes kunna konkurrera med Hitlers. Man vågade dock varken döma eller arkebusera Rommel på vanligt sätt och Hitler ville undvika offentlig skenrättegång. Man gav Rommel alternativet att begå självmord och få en statsbegravning och garantier för att hans fru och barn inte skulle skadas. Om han vägrade självmord skulle hans familj skickas till koncentrationsläger, han skulle bli dömd för högförräderi och avrättas.

rommelmedfru

Så tre månader efter attentatet mot Führern, den 14 oktober 1944, fick Rommel besök av två stabsofficerare, Wilhelm Burgdorf och Ernst Maisel. Han gavs två alternativ: att inställa sig inför en domstol i Berlin eller att begå självmord. Det senare skulle skona hans familj. Rommel gjorde sitt val och svalde en giftampull och dog ”av sina skador” samma dag. Efter självmordet kördes kroppen till sjukhuset i Ulm, där Rommels familj senare fick se honom. Den officiella dödsorsaken var ”hjärtslag till följd av tjänsteolycksfall på västfronten”. Det nämns också ”hjärnblödning i sviterna efter en bilolycka”.

Men men hur mycket han visste om attentatsplanerna är oklart. Enligt hustrun låg det ingen sanning i anklagelserna. Rommel var i själ och hjärta soldat, och en sådan svek aldrig sin herre, sa hon. Sonen Manfred menade att Rommel visserligen sympatiserat med kuppmakarna, men aldrig själv skulle gå så långt som till mord.

Fast det spelade ingen roll om han var skyldig eller inte. Hitler hade förlorat förtroendet för nästan alla av sina närmaste hantlangare, så även för sin tidigare favorit. Rommels statsbegravning hade all den pompa, ståt och propagandautspel som även propagandaministern Joseph Goebbels kunde uppbåda.

Citat Rommel: ”For me, soldiers are all equal. Those black people wore your same uniform, fought on your side, and so you will be in the same jail”.

Avslutningsvis, var det så att han inte var anhängare till Hitler? Hans nazistiska övertygelser under någon period av sitt liv är en fråga som än är omdebatterad. En betydande del av historieskrivningen kring Rommel och dennes förehavanden är romantiserad, delvis till följd av Rommels taktiska genialitet och ridderlighet gentemot sina motståndare.

Klarlagt är dock att Rommel vid flera tillfällen uttryckte beundran och vördnad för Hitler och dennes ledarskap samt i flera brev till sin fru påtalat att ”Führern vet vad som är rätt för oss”. Däremot sägs det att när fångade britter förolämpade tyskarna och kallade dem judemördare, åkte Rommel till Hitler och frågade honom om det låg sanning i detta.

Rommel var likväl en av få framträdande medlemmar av den tyska krigsmaskinen som friades från misstankar om krigsförbrytelser efter Tysklands kapitulation. Den brittiske generalen Claude Auchinleck kallade honom ”tapper, skicklig och ärlig”. Italiens diktator Mussolini uppmanade sina soldater att vara lika modiga som Rommel.

Hans trupper gjorde sig aldrig skyldiga till brott mot krigets lagar, och än i dag står det en air av ridderlighet kring Rommels minne. Kanske en av alla i toppen som kunde se igenom Ledaren? Ena bilden är med frun.

Källor:
historylearningsite.co.ukquoteid.com
sv.wikipedia.org
alltomhistoria.se

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Annonser

Författare: zenzajannen

Intresserad av allt. Nyfiken sökare :)

Kommentarer inaktiverade.