Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla

Lobotomin i Norden och det ruskiga hur man experimenterar med människor…

8 kommentarer

lillhag

Lillhagens sjukhus i dåtid, för mentalt sjuka

Den ”nya metoden lobotomi” kom till Sverige från USA. Den svenske psykiatrikern Snorre Wohlfahrt gjorde en längre resa till USA under 1939. Där träffade han bland andra Freeman som var mannen bakom denna ”behandling”, just när han var på väg att få sitt stora genombrott.

Wohlfahrt var psykiatriker på Beckomberga sjukhus i Stockholm, Sveriges största anstalt för sinnessjuka. Även andra svenska läkare hade vid den här tiden kontakter med kolleger i USA och påverkades av de nya rönen.

Var detta svaret på sinnessjukdomarnas gåta?

Patienter som stirrat in i väggen i åratal, aggressiva människor som hållits isolerade, personer med svåra tvångstankar och förföljelseidéer, nu kunde de i många fall återvända till ett normalt liv, eller åtminstone, sitta på lugnare avdelningar. Utan tvångströja och utan att hota eller skrämma personal­ och medpatienter. Carl Snorre Wohlfahrt levde 1895 – 1969 och är mannen på bilden och ett från Lillhagens Sjukhus, som rivits sista året, just de akutavdelningar som fanns i höghus.

snorre

Snorre

De första lobotomierna i Sverige gjordes i augusti 1944 och utfördes av dr Gösta Norlén på Serafimerlasarettet i Stockholm. Av 48 opererade patienterna avled ex. två stycken. Samma år började även Beckomberga att testa metoden. Efter ett antal mer eller mindre noggrant dokumenterade operationer under åren 1944 – 46 så infördes snart lobotomi som en etablerad behandlingsform för de allra svårast sjuka patienterna­ på de svenska anstalterna. Något får mig tänka på Tyskland?

Ända in i modern tid utfördes psykokirurgi – med ett tämligen mörkt facit. Bakåt historiskt så lobotomerades flera utvecklingsstörda barn, bland de totalt cirka 13 000 nordbor som drabbades under efterkrigstiden. I Sverige och Danmark genomgick sammanlagt cirka 9 000 personer den omfattande hjärnkirurgin under främst 1940- och 50-talen. I Finland lobotomerades cirka 1 500 och i Norge 2 500 patienter. Schizofreni, ångest och manodepressivitet var de vanligaste diagnoserna.

Danmark reagerade i nutid på nya uppgifter om att barn med utvecklingsstörning genomgick ingreppet som jag nämnde, historiska dokument visar att utvecklingsstörda användes där till 1983. Ett flertal dog av ingreppet. Att så var fallet i Sverige är känt sedan tidigare. Bland svenskarna fanns en sjuårig pojke och en lika gammal flicka som båda dog. På Umeå lasarett lobotomerades också en fyraåring och elvaåring. Åtminstone fyraåringen sägs fortfarande vara i livet.

I Norge har de lobotomerade fått ersättning av staten. Det har de inte fått i Sverige. Tragiskt att inte kunna erkänna man gjort fel. Under 1950-talet utvecklades den så kallade kapsulotomin i Sverige – ett mycket mindre ingrepp som också går ut på att kapa nervtrådar mellan pannloben och djupare delar av hjärnan. Uppskattningsvis har cirka 300 personer genomgått ingreppet, en uppföljande studie bland 25 personer som opererades under 1988 – 2000 visade att metoden visserligen ofta bet på symtomen, men att risken för biverkningar som apati och hämningslöshet var överhängande.

Känsloliv och intellekt påverkades mycket starkt, i rapporterna kan man läsa om övervikt, minnesförlust, slöhet, bristande koncentrationsförmåga, vredesutbrott och en benägenhet att använda grovt språk vid olämpliga tillfällen. Jag har skrivit en del om just denna ”behandling” då jag anser den var ett så fruktansvärt ingrepp på människor som ej fick själva ofta fick föra sin talan. I Sverige lobotomerades cirka 4 500 personer vid mentalsjukhus och andra instutioner i ex Umedalens, Sidsjöns, Beckomberga, Lillhagens sjukhus, Vipeholm i Lund, Ryhov i Jönköping och Säter i Dalarna.

En av alla som avled av skadorna efter lobotomi var den svenska konstnärinnan Sigrid Hjertén, som opererades 1948 på Beckomberga sjukhus. Till skillnad från vad som ofta sagts blev dock skådespelerskan Frances Farmer aldrig lobotomerad. År 1969 lobotomerades den sista patienten i Sverige. På det gamla sättet.

Det är lätt att glömma alla de som drabbades allra värst när läkarna försökte rätta till deras känsloliv – de som avled av operationerna. På mentalsjukhusen, och många andra institutioner rapporterade de varje år till Medicinalstyrelsen om vad som hade gjorts under året, men skötte annars verksamheten på egen hand. I dag används mer mediciner istället med psykofarmaka. En helvetesmetod där man skulle finna en snabb och bra lösning och där de ”svagaste” fick användas som experiment. Nuförtiden betraktas väl lobotomi av de flesta som en sorts konstig, sjuk parentes i medicinhistorien som mest hör hemma i skräckfilmer.

Idag då?
Otroligt nog har vi usel psykvård, nästan obefintlig. Därför har neurokirurgen Björn Meyerson utfört den ”moderna lobotomin” i många år. Sju svenskar opereras varje år vid Karolinska sjukhuset i Solna. Det är i dag det enda sjukhuset i Sverige som utför modern ”lobotomi”.

Det handlar ju om patienter som inte har något annat val (säger vem, förstår de?), som förgäves provat ”all annan behandling” och ofta är så förtvivlade att de hotar ta livet av sig. I stället för att kapa hela pannloben går de in till en specifik punkt och kapar just den nervbana som är kopplad till personens problem. Låter knepigt?

Den grova hemska varianten från förr gjorde att nervstrukturen i hjärnan fick omfattande skador med personlighetsförändringar och känslostörningar som följd. Nu sägs de slippa sådana följder, säger Meyerson. ”Men de har haft ett par fall av hjärnblödning men det är ytterst sällsynt och har inte lett till några skador,” säger Björn Meyerson och tillägger att det är desto vanligare med patienter som är besvikna med resultatet. Av de 22 fall som hittills utvärderats har fem inte blivit hjälpta av operationen. Den sista infon hämtad från 1998. Hur bra är dessa patienter på att bedöma detta under läkarens blick?

Idag finns ingen psykvård värd namnet, fast man talar igen om den och behovet i och med nyanlända med behov då de ofta upplevt krig och svårigheter. Men man har sparat in på denna vård så att idag kan du ej anmäla att du behöver vård, tider finns ej. Akut finns en viss möjlighet till förvaring. Ledsamt gäller detta även unga människor, speciellt de som passerat 18 år. Idag ska alla vistas hemma och ta sin medicin. Ur led är tiden.

Källor:
informahealthcare.com
goteborgslakaresallskap.se
svt.se
aftonbladet.se

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Författare: zenzajannen

Intresserad av allt. Nyfiken sökare :)

8 thoughts on “Lobotomin i Norden och det ruskiga hur man experimenterar med människor…

  1. Blir bara !ledsen och ledsen …så oerhört sorgligt alltihop. Men här kommer det igen, ”de är så sjuka att de till och med bara vill dö” .och så säger jag, vad är det som är så farligt med döden? Oåterkallelig, ja, men var finns det fria valet och Varför skall vi till varje pris! övertyga människor att leva ett liv i, ofta elände, ..lite kontroversiellt, jag vet, och menar verkligen inte att vi skall låta alla som mår dåligt vara om de vill dö, men kanske behöver vi vara mindre rädda och mer öppna för de möjligheter vi inte ser som konstruktiva ? Bara !inte tankar…
    Bra inlägg btw 😊

    Gilla

  2. Bara lite mer tankar skulle det vara..

    Gilla

    • Jag har sett mycket och ”hjälpt” många. De som ej kan föra sin talan körs över och synd ej Janne Josefsson gjorde besök. Idag förvarar man, el.chocker, medicin, men samtal? Vet en ung tjej som skulle få vänta 2 år för att få en första tid. Skamligt!

      Liked by 1 person

  3. Inte klokt! 😥
    Och så ser jag att du precis skrivit 😉 Och kankse beror det helt enkelt på att jag är inne här mest hela tiden..måste skaffa ett liv 😂

    Liked by 1 person