Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla

Tjänade svenskar pengar på att handla med slavar, på 1700-1800-talet…?

1 kommentar

slavskepp

Slavhandel förekom en gång, men även idag, fast jag håller mig efter tiden med våra egna trälar som var livegna, utan den nämnda i rubriken. Hjälpte vi till eller motarbetade vi det? Mycket handlar om kolonier och Sverige har i princip inte haft några kolonier om inte Finland, Norge, Estland, Lettland och Pommern räknas.

En liten koloni på Guldkusten i Västafrika en kort period på 1600-talet, Nya Sverige likaså en kort period under samma århundrade, den pyttelilla ön S:t Barthelemy i Västindien lite längre tid och likaledes västindiska Guadeloupe ett par år, men bara rent formellt. Sveriges direkta inblandning i slavhandel och slaveri efter medeltiden var mycket liten: MEN enligt den svenska regeringen förekom cirka 50 svenska slavskepps-transporter mellan 1600- och 1800-talet.

Under blomstringstiden kring sekelskiftet 1800 så var Gustavia på St. Barthélemy Sveriges femte största stad (!) med sina 6 000 invånare. Större var Stockholm, Göteborg, Karlskrona och Norrköping. Gävle och Uppsala hade omkring 5 000 invånare vardera vid samma tid.

Gustav III är vår store kulturkung, skaparen av både Operan och Dramaten, själv författare till ett tiotal pjäser Det är mindre bekant att ingen svensk har som kung Gustav III drivit på och tjänat stora summor på slavhandeln. Kungen var själv den störste delägaren i bolaget. Han ägde tio procent, men samtidigt bestämde han vid ett regeringsmöte att han skulle få 25 procent av bolagets vinst, resten fick de andra delägarna dela på.

Slavar var dyra, det kunde kosta mellan 250 och 300 riksdaler. Det motsvarade en halv årslön för den svenske kyrkoherden på ön. Då var det billigare att hyra en slav. Det kostade bara 8 riksdaler i månaden. En knapp veckolön för kyrkans man.

Svensk slavhandel förbjöds 1335 men återupptogs när Sverige skaffade sig handelsstationer i Ghana (Cabo Corso) år 1650 samt kolonin Saint-Barthélemy i Karibien år 1784, och tecknade avtal om slavhandel med England och Nederländerna. Kung Gustav III gav Västindiska kompaniet rättighet att köpa slavar i Västafrika och använda ön Saint-Barthélemy som tullfri hamn för vidare export.

Dessa slavar fraktades med skepp med hissad svensk örlogsflagg till sina mål som del i triangelhandeln, och tusentals slavar förvarades periodvis i särskilda slavbodar på Saint-Barthélemy i väntan på export.

Slaveriet reglerades på Saint-Barthélemy av en lagstiftning som ursprungligen skrevs på franska sedan på engelska. Den svenska andelen av de transatlantiska slavtransporterna var obetydligt liten, med mellan 10 och 50 transporter identifierade som genomförda av svenskregistrerade skepp, beroende på källa och definition, det vill säga mellan 0,02% och 0,1% av de transatlantiska slavtransporterna. Lite i sig, men ändå en del.

Sverige spelade dock en viktig indirekt roll som en av huvudexportörerna av de bojor och kedjor som användes för att fjättra slavarna under transporterna. Svensk slavhandel började förbjudas 1813, de sista svenska slavarna friköptes 1847, och Saint-Barthélemy såldes 1878 till Frankrike. Den lilla västindiska ön Saint-Barthélemy var ungefär lika stor som Gotska sandön.

 ”Fri import av slavar och handel med svarta slavar eller så kallade nya negrar från Afrika beviljas alla nationer, utan krav på att betala några avgifter vid lossningen.”

På S:t Barthélemy talades engelska och franska, endast några procent av öns befolkning var svensk. På ön användes aldrig svensk valuta. Tidningarna som publicerades på ön var engelska och franska. Öns lagar skrevs på franska eller engelska. Alla afrikaner på ön var inte slavar, år 1819 bodde 4 587 personer på ön, av dessa var 2 849 färgade och av dessa var 2033 registrerade som slavar, alltså ca 71 %, stor majoritet.

Även slavskepp som registreras som svenska, var ofta byggda i andra länder och hade engelska kaptener och besättning.

Sverige har börjat förbjuda slavhandeln från år 1813 vilket var tidigt i jämförelse med de flesta stater i världen. År 1823 beslutade riksdagen att svenska fartyg som sysslade med slavhandel inte hade rätt till svenskt beskydd och år 1830 infördes dödsstraff för slavhandlare.

stbartol

Slaveriet på Saint Barthélemy uppmärksammades knappast alls i Sverige förrän 1840, men riksdagen ansåg sig inte ha råd att friköpa de kvarvarande slavarna på ön. En proposition om avskaffande av slaveriet skrevs 1844. En tid att minnas men som man vill glömma.

Källor:
sv.wikipedia.org
aftonbladet.se
gamlagoteborg.se

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Annonser

Författare: zenzajannen

Intresserad av allt. Nyfiken sökare :)

One thought on “Tjänade svenskar pengar på att handla med slavar, på 1700-1800-talet…?

  1. Spännande att gräva i arkiven och hitta sedan länge glömda historier kan jag tro 😊 och roligt att läsa om

    Gilla