Den ljusaste av landets duvor. Det är en liten duva, som är grå med mörkare rygg och en blågrå fläck på vingen. Stjärtfjädrarna är vita i spetsarna. Från nacken och halvvägs fram på halsen finns ett svart band omgivet av smalare vita band. De korta benen är röda. Näbben och ögonen är svarta. Könen är lika. Cirka 30 cm.
Första individen observerades i Sverige 1949, vid Råö i norra Halland på våren detta år. Två år senare kunde man konstatera den första häckningen i Harlösa, Skåne. Arten ökade därefter snabbt i antal. Namnet användes första gången 1950. ”Turk-” därför att arten spritt sig till Europa från Turkiet. Arten har även kallats orientalisk skrattduva.
Streptopelia decaocto – Streptopelia är uppbyggt av det grekiska ordet ”streptos”, vilket betyder vriden och syftar på den karaktäristiska böjda halsfläcken, samt det likaså grekiska ordet ”pelia” som betyder duva. Artnamnet ”decaócto”, betyder räkneordet aderton, torde vara en efterhärmning av turkduvans läte.
Turkduvan har under de senaste 80 åren utökat sitt utbredningsområde på ett i det närmaste otroligt sätt. Artens historia inleddes troligen i slutet av 1700-talet, då ett häckande bestånd etablerade sig i Istanbul efter att ha spritt sig dit från ursprungsområdena i Indien.
Det var först på 1970-talet som arten blev ett mer allmänt inslag i tätorterna. Antalet häckande par under slutet av 1990-talets slut torde uppgå till max 3 000 par.
Turkduvan hör huvudsakligen hemma i tätorter, framför allt i villaområden med äldre bebyggelse. Ursprungligen, före Europa, kom den från varma delar från Sydosteuropa till Japan. Sparsamt i Sverige, vanligast i Göteborgstrakten.
På engelska? Eurasian Collared-dove.
Källor:
fageln.se
sv.wikipedia.org
ne.se
spisa.nu
Läs även andra bloggares åsikter om turkduva, fåglar, djur, orientalisk skrattduva, natur, skog, fakta, duvor,