Bröderna Cartwright, de fyra stora profilerna, Ben, Adam, Hoss och Lille Joe…

Minns ni serien från forna tider, Bröderna Cartwright, (Bonanza), en amerikansk tv-serie i genren western från 1959 av David Dortort och Fred Hamilton med Lorne Greene, Michael Landon, Pernell Roberts och Dan Blocker? Nostalgi för många, en västern inspelad mest i studio. Svenske Alf Kjellin regisserade f.ö. två avsnitt 1972.

Serien gjordes i totalt 430 avsnitt om familjen Cartwright bestående av pappa Ben och de tre sönerna Adam, Eric och Joseph som de hette i serien.
Var och en och lite fakta, kuriosa. Lorne Green (Lyon Himan Green) – pappa Ben, föddes i Ottawa av rysk-judiska immigranter, Daniel, skomakare och Dora Green (Grinovsky). Lorne började spela teater redan under collegetiden.

Efter examen kom han till radion och blev snart en av Kanadas populäraste nyhetsuppläsare. Greene var gift två gånger, han lade till ett E i efternamnet, ingen vet riktigt när. Jag minns han spelade även in någon westernlåt på skiva.

Pernell Roberts, var äldsta sonen,  Adam, föddes som Pernell Elven Roberts, Jr, musikalisk som barn, spelade olika instrument och var den enda fulländade sångare i gruppen som omgav serien. Han var en amerikansk skådespelare och var gift vid fyra tillfällen.

Sedan kom sonen Hoss, Dan Blocker – som under sin skoltid gick på Texas Military Institute och på Sul Ross State Teacher’s College i Alpine där han tog examen i dramakonst. Stora Blocker hade en del olika jobb, bland annat som highschool-lärare, skådespelare och rodeoryttare. I sin ungdom arbetade han som utkastare på en ölkrog. I skolan vägde han över 130 kg vid tillfällen.

Kul sak är att Dans fru, han själv och alla deras fyra barns namn börjar med ett ”D”. Dan blev inkallad och deltog i Koreakriget. Han gifte sig 1952 med Dolphia Parker och barnen med D: Dirk, David och tvillingdöttrarna Danna Lynn och Debra Lee.

Sist den yngsta sonen, Lille Joe (Little) som på toppen var så poppis att han åkte till Sverige och var med i våra folkparker som sångare. Hans namn, Michael Landon, född som Eugene Maurice Orowitz var med i 426 avsnitt, alla utom ett. Hans far var jude, och hans mor var från en irländsk katolsk familj. Landon spelade in låtarna Gimme A Little Kiss och Be Patient With Me som båda blev hits i radioprogrammet Tio i topp 1962 (folkparkerna).

I gymnasiet var Landon en utmärkt spjutkastare och även släggkastare (1954).  Han var en stor del av serien Lilla huset på prärien. Han hade det verkligt tufft som barn och hans mor försökte begå självmord inför honom. Hennes psykopati gjorde att han utsattes för pennalism, med sängvätning som följd.

Om seriens profilers avslut i livet.
Lorne Greene – Ben Cartwright, död i september 1987 (komplikationer från lunginflammation).
Pernell Roberts – Adam Cartwright, död i januari 2010 (cancer).
Dan Blocker – Eric ”Hoss” Cartwright, död i maj 1972 (blodpropp vid en gallblåseoperation).
Michael Landon – Joseph ”Little Joe” Francis Cartwright, död i juli 1991, (cancer i bukspottskörteln).

Min favorit då, just för han var så orientalisk var kocken, Hop Sing, spelad av Victor Sen Yung. Han blev skjuten på ett flygplan en gång som blev kapat, men han överlevde! Däremot var hans död märkligare. Han drev ett postorderföretag med kinesisk keramik skapade av lergods och härdade sina saker i en ugn – dog utav en naturgasförgiftning från en gasläcka…

Ben var med i alla avsnitt utom ett, 429, Joe 426, Hoss 415 och Adam bara – 199 st. Kocken Hop Sing i 126 avsnitt. Söker i rollistan genom alla år och finner namn som: Lou Frizzell, James Coburn, Billy M. Greene, John Mitchum, John Kellogg, Karl Swenson, Leif Erickson (med i High Chaparall) och ex. pianisten Russ Conway.

Håren så. 1968 började Blocker bära tupé i serien, så även Roberts och Greene, som hade peruk liksom kocken Sen Young. Mycket hårfattigt, förutom Landon som hade yvigt hårsvall.

En serie som idag inte skulle platsa men som blev verkligt stor och med en glättig signaturmelodi som intro. Min favorit som ung man var – gentlemannen Adam... ❤

Källor:
sv.wikipedia.org
en.wikipedia.org
imdb.com

Grenadjärer var soldater som skulle kunna kasta bra och sikta väl…

Grenadjär är ordet och fakta för dagen, vad betyder det? Ett ord som låter historiskt och med militär anknytning? Ja, en grenadjär var ursprungligen soldat som vid strid hade till uppgift att kasta handgranater (fr. grenade). Förbanden sattes först upp inom den franska armén under senare halvan av 1600-talet. Senare försvann handgranaten som vapen, och titeln var uteslutande ett tecken på att ett infanteriförband höll hög kvalitet.

Grenadjärernas ursprungliga uppgift var just att kasta handgranater, men under 1700-talets senare del den ett mindre viktigt vapen. Grenadjärerna fanns dock kvar som en elit. De bildade särskilda regementen, men det fanns även 12 grenadjärer per reguljärt infanterikompani. I egenskap av elit fick de ofta gå först i stormningar och anfall. Södermanlands regemente ex deltog i kriget i Pommern 1757-1762. För viktiga företag samlades ibland grenadjärerna till en styrka om 50 man som t.ex. stormade skansar.

De hade länge en metallhylsa på en av remmarna över bröstet, en så kallad luntbetäckare. Hylsan skyddade den lunta som grenadjären tände sina handgranater på, men 1756 hade hylsan försvunnit från bröstremmen, då handgranaten inte användes mer. Då kan man också notera att det inte längre hängde någon vapenvårdsutrustning på bröstremmen utan den fanns då i den svarta ammunitionsväskan.

Den mest tydliga skillnaden mellan en grenadjär och en karolin utåt var att grenadjären istället för ett kopparkärl bar en vattenflaska i vitmetall som var fäst på skinnväskan för livsmedel och personliga tillhörigheter. Utrustningsmässigt var det endast två saker som skiljde grenadjären från de övriga soldaterna, mössan och väskan. Grenadjären hade en något större svart väska som förutom gevärsammunitionen hade plats för tre handgranater.

I Sverige förekom grenadjärer redan under Karl XI:s tid. Sådana uttogs under hela 1700-talet ur varje kompani och förenades bataljonsvis till en pluton eller för hela regementet till en ”division”. De skulle vara minst tre alnar långa och av ståtligt utseende. De bar höga, spetsiga grenadjärmössor av styvt läder av vadmal eller, för befälet, av sammet, framtill försedda med en stor mässingsplåt.

Känt, Väster Rekarne kompani: Sundby, Eskilstuna (Kloster), Hammarby, Vallby, Torshälla, Tumbo, Råby, Lista, Öja, Västermo, Gillberga och Eskilstuna (Fors) med beskrivna antal uttagna.

Bilderna visar två ex på utseendet, det skiljer som synes något. Den första visar 1700-talets.

Källor:
smb.nu
algonet.se/~hogman
sv.wikipedia.org

intressant.se

 Läs även andra bloggares åsikter om Soldat, 1700-tal, grenadjär, fakta kompani, militär, krig, handgranat, armé,