Blåvitling, kolmule, rik på selen och värd testa att äta…

Vitling vet jag är en svensk fisk, men blå? Typiska tecken är för denna art den långsträckta kroppen, den stålblåaktiga (!) färgen, stora ögon, att ryggfenorna ej är förenade och att de två främsta av dem har nästan tvillingliknande utseende; längre underkäke än överkäke, jaha ja. Svart munhåla, därav andra namnet – kolmule.

Rovfisk med familjen – torskfisk. Latin: Micromesistius poutassou. Den blir ca 50 cm lång och vikten knappa 0,9 kg. Den finns för övrigt i andra delar av världen. Häng med! 🙂

Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och västra Medelhavet. I Afrika nordvästra Marocko. Utmed Nordamerikas kust från Grönland och Newfoundland till Maine.

I Sverige?
I Skagerack och dess fjordar samt norra Kattegatt.

Hittas vanligen i stim mellan 50-400 m, ibland ned till 1000-2000 m, jagande såväl på bottnen som i högre vattenlager, om natten uppe vid ytan. Blåvitlingen har alltsedan 1970-talet blivit allt betydelsefullare som ”industrifisk” men kan även nyttjas som matfisk (också för att ge olja och fiskmjöl).

Rik på selen och vitamin D.

Den fångas med trål, även långrev förekommer. Den kallas även kolmule, kolmulevitling och kolmun. Den kan bli 20 år. Svenskt rekord – 0,434 kg, 39 cm, fiskad i Skagerrak, Bratten, Bohuslän, juni 2008. (x)

Sydlig blåvitling blir större på andra sidan klotet ex Sydamerika. Namn på engelska: Blue whiting, Couch´s whiting. En snygging i fiskriket 🙂

Källor:
fiskbasen.se
havochvatten.se
sv.wikipedia.org
liegruppen.no
spisa.nu
sportfiskarna.se (x)