Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla

Renés märkliga liv, rymde bl.a. från Djävulsön, jagad ett helt liv…

René_Belbenoit Ett otroligt och hemskt öde som drabbade denna man. Hur han höll modet uppe är en fråga man ställer sig. Mannen ifråga var – René Belbenoit (1899 – 1959) som var en fransk fånge på Djävulsön som framgångsrikt flydde till USA. Han skrev senare en bok, Dry Guillotine, om sina bedrifter. Beryktade Djävulsön, ni minns kanske ”Papillon”, lite fakta om ön.

Devil’s Island (på franska: Ile du Diable) är en liten ö belägen utanför Franska Guyana (Sydamerika). Det var en liten del av den beryktade franska straffkolonin i Franska Guyana fram till 1952. Vi börjar från början.

Belbenoit föddes i Paris och övergavs av sin mamma som spädbarn. Hans far, vars förnamn är okänt, var chefsdirigent för Paris-Orleans Express och sällan hemma, kunde inte klara unga René själv, så pojken sändes slutligen – som tolvåring att arbeta för sin farbror på en populär nattklubb, Café du Rat Mort.

Under första världskriget tjänstgjorde Belbenoit i franska armén ett år och överlevde slaget vid Verdun. Efter kriget började René arbeta som kontorist i en smyckebutik. 1920 tog han några pärlor från sin arbetsgivare, men blev upptäckt och dömdes till åtta års straffarbete, 22 år gammal, på straffkolonin Djävulsön. Det faktum att Belbenoit hade haft en veteranpension lät honom slippa de hårdaste arbetena. Två veckor efter sin ankomst, försökte Belbenoit fly för första gången med en annan man. De tog en flotte till holländska Guyana, men tillfångatogs och skickades tillbaka till straffkolonin. Under sin fångenskap, började han skriva sina memoarer. Han gömde dem i en bunt av vaxduk. Han tjänade en del pengar genom att sälja rostade kastanjer och fånga fjärilar.

Han träffade också en författare, Blair Niles och sålde till henne ett av sina manuskript. Julen därpå försökte René fly igen med nio andra som hade stulit en kanot. Kanoten kapsejsade på floden Maroni utmed holländska Guyana och de var tvungna att fly genom djungeln. Efter tre dagar de beslutade de att återvända. Under resan blev otäckt nog tre av männen våldsamt mördade, men de fortsatte och fick hjälp och skydd av lokala indianer. Fast de överlämnade sig till de holländska myndigheterna, som i sin tur skickade dem tillbaka till franska myndigheter. En märklig resa …

Under de följande åren försökte Belbenoit fly två gånger och flyttades från ö till ö. Han lyckades slutligen bli placerad i fängelsets arkiv. Innan guvernör Siadous reste från ön tillbaka till Frankrike, gav han honom ett års tillstånd att lämna straffkolonin. Belbenoit tillbringade större delen av detta ett år med att arbeta i Panama som trädgårdsmästare. Men ett år gick fort och han bestämde sig för att låta Frankrike ta upp hans fall för prövning. När han återkom till Frankrike i Le Havre, greps han och skickades tillbaka till straffkolonin ännu en gång. För brottet att han återvände till Frankrike, skickades han till ön Royale och togs till isoleringscell för nästan ett år. Stackars man.

Den 3 november 1934 släpptes han officiellt – men som bara innebar att han blev en fri fånge som fortfarande inte var tillåten att återvända hem. Han livnärde sig på att fånga och sälja fjärilar och göra saker av naturgummi som han också sålde. Under åren av sin fängelsevistelse förlorade han ex alla sina tänder. När en besökande filmskapare gav honom  200 dollar, beslutade Belbenoit att försöka fly igen. Den 2 mars 1935 tog han och fem andra sig till havet med en båt som de hade köpt. När hans kamrater efter tre dagar till havs började bråka, var han tvungen att dra en pistol för att tvinga dem att fortsätta. Samma dag kom de fram till Trinidad .

Brittiska myndigheter beslutade att inte ge dem tillbaka till fransmännen. Den 10 juni fortsatte de sin resa. Sexton dagar senare gick de på grund på en strand i Colombia och stal kläder av invånare som de funnit i närheten. De nådde Santa Maria, där den lokala befolkningen gav dem mat, men anmälde dem också till franska konsuln som tog dem till det lokala militärfängelset. En sympatisk lokal tidningsman hjälpte honom att fly i utbyte mot att skriva om förhållandena i fängelserna. René reste norrut med hjälp av stulna kanoter. I Panama han tillbringade två månader med Kunastammen och senare sålde han en stor samling av fjärilar i Panama City. I La Libertad, El Salvador, gömdes han på ett skepp som tog honom till Los Angeles 1937.

Belbenoit hade skrivit sitt manuskript för sin bok på franska och fick det översatt då Dry Guillotine, gavs ut i USA 1938. Det gjordes fjorton kopior av boken på mindre än ett år. Boken uppmärksammades av den amerikanska invandrarmyndigheten och Belbenoit greps – igen. Han fick ett besöksvisum, men 1941 blev han tvingad att lämna landet. Belbenoit reste till Mexiko och ett år senare försökte han ta sig in i USA, men blev återigen arresterad (!) i Brownsville, Texas. Han dömdes till 15 månaders fängelse. Efter frigivningen förvärvade Belbenoit ett giltigt pass och åkte till Los Angeles för att arbeta för Warner Bros som tekniska rådgivare för filmen ”Passage till Marseille”.

Han flyttade till Lucerne Valley, Kalifornien 1951 och grundade René’s Ranch Store, en sorts lagerhandel, där han också bodde. Det var känt bland grannar som visste vem han var. Hans nya bok, Hell on Trial, fick återigen uppmärksamhet av myndigheterna, och i maj 1951 kallades till Los Angeles. Hans tidigare medarbetare talade för honom så han fick äntligen amerikanskt medborgarskap 1956. René gifte sig 1956 och fick en son 1957. Men bara några år efter dog René Belbenoit av hjärtstillestånd i Kalifornien i februari 1959, vid 59 års ålder.

Vill du läsa hans böcker?
Sök: René Belbenoit – Dry Guillotine (1938) – Hell on Trial (1940).

Belbenoi

Källor:
en.wikipedia.org
blog.hrc.utexas.edu
archive.org
amazon.com

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Annonser

Författare: zenzajannen

Intresserad av allt. Nyfiken sökare :)

Kommentarer inaktiverade.