Renés märkliga liv, rymde bl.a. från Djävulsön, jagad ett helt liv…

Ett otroligt och hemskt öde som drabbade denna man. Hur han höll modet uppe är en fråga man ställer sig. Mannen ifråga var – René Belbenoit (1899 – 1959) som var en fransk fånge på Djävulsön som framgångsrikt flydde till USA. Han skrev senare en bok, Dry Guillotine, om sina bedrifter. Beryktade Djävulsön, ni minns kanske ”Papillon”, lite fakta om ön.

Devil’s Island (på franska: Ile du Diable) är en liten ö belägen utanför Franska Guyana (Sydamerika). Det var en liten del av den beryktade franska straffkolonin i Franska Guyana fram till 1952. Vi börjar från början.

Belbenoit föddes i Paris och övergavs av sin mamma som spädbarn. Hans far, vars förnamn är okänt, var chefsdirigent för Paris-Orleans Express och sällan hemma, kunde inte klara unga René själv, så pojken sändes slutligen – som tolvåring att arbeta för sin farbror på en populär nattklubb, Café du Rat Mort.

Under första världskriget tjänstgjorde Belbenoit i franska armén ett år och överlevde slaget vid Verdun. Efter kriget började René arbeta som kontorist i en smyckebutik. 1920 tog han några pärlor från sin arbetsgivare, men blev upptäckt och dömdes till åtta års straffarbete, 22 år gammal, på straffkolonin Djävulsön. Det faktum att Belbenoit hade haft en veteranpension lät honom slippa de hårdaste arbetena. Två veckor efter sin ankomst, försökte Belbenoit fly för första gången med en annan man. De tog en flotte till holländska Guyana, men tillfångatogs och skickades tillbaka till straffkolonin. Under sin fångenskap, började han skriva sina memoarer. Han gömde dem i en bunt av vaxduk. Han tjänade en del pengar genom att sälja rostade kastanjer och fånga fjärilar.

Han träffade också en författare, Blair Niles och sålde till henne ett av sina manuskript. Julen därpå försökte René fly igen med nio andra som hade stulit en kanot. Kanoten kapsejsade på floden Maroni utmed holländska Guyana och de var tvungna att fly genom djungeln. Efter tre dagar de beslutade de att återvända. Under resan blev otäckt nog tre av männen våldsamt mördade, men de fortsatte och fick hjälp och skydd av lokala indianer. Fast de överlämnade sig till de holländska myndigheterna, som i sin tur skickade dem tillbaka till franska myndigheter. En märklig resa …

Under de följande åren försökte Belbenoit fly två gånger och flyttades från ö till ö. Han lyckades slutligen bli placerad i fängelsets arkiv. Innan guvernör Siadous reste från ön tillbaka till Frankrike, gav han honom ett års tillstånd att lämna straffkolonin. Belbenoit tillbringade större delen av detta ett år med att arbeta i Panama som trädgårdsmästare. Men ett år gick fort och han bestämde sig för att låta Frankrike ta upp hans fall för prövning. När han återkom till Frankrike i Le Havre, greps han och skickades tillbaka till straffkolonin ännu en gång. För brottet att han återvände till Frankrike, skickades han till ön Royale och togs till isoleringscell för nästan ett år. Stackars man.

Den 3 november 1934 släpptes han officiellt – men som bara innebar att han blev en fri fånge som fortfarande inte var tillåten att återvända hem. Han livnärde sig på att fånga och sälja fjärilar och göra saker av naturgummi som han också sålde. Under åren av sin fängelsevistelse förlorade han ex alla sina tänder. När en besökande filmskapare gav honom  200 dollar, beslutade Belbenoit att försöka fly igen. Den 2 mars 1935 tog han och fem andra sig till havet med en båt som de hade köpt. När hans kamrater efter tre dagar till havs började bråka, var han tvungen att dra en pistol för att tvinga dem att fortsätta. Samma dag kom de fram till Trinidad .

---

Brittiska myndigheter beslutade att inte ge dem tillbaka till fransmännen. Den 10 juni fortsatte de sin resa. Sexton dagar senare gick de på grund på en strand i Colombia och stal kläder av invånare som de funnit i närheten. De nådde Santa Maria, där den lokala befolkningen gav dem mat, men anmälde dem också till franska konsuln som tog dem till det lokala militärfängelset. En sympatisk lokal tidningsman hjälpte honom att fly i utbyte mot att skriva om förhållandena i fängelserna. René reste norrut med hjälp av stulna kanoter. I Panama han tillbringade två månader med Kunastammen och senare sålde han en stor samling av fjärilar i Panama City. I La Libertad, El Salvador, gömdes han på ett skepp som tog honom till Los Angeles 1937.

Belbenoit hade skrivit sitt manuskript för sin bok på franska och fick det översatt då Dry Guillotine, gavs ut i USA 1938. Det gjordes fjorton kopior av boken på mindre än ett år. Boken uppmärksammades av den amerikanska invandrarmyndigheten och Belbenoit greps – igen. Han fick ett besöksvisum, men 1941 blev han tvingad att lämna landet. Belbenoit reste till Mexiko och ett år senare försökte han ta sig in i USA, men blev återigen arresterad (!) i Brownsville, Texas. Han dömdes till 15 månaders fängelse. Efter frigivningen förvärvade Belbenoit ett giltigt pass och åkte till Los Angeles för att arbeta för Warner Bros som teknisk rådgivare för filmen ”Passage till Marseille”.

Han flyttade till Lucerne Valley, Kalifornien 1951 och grundade René’s Ranch Store, en sorts lagerhandel, där han också bodde. Det var känt bland grannar som visste vem han var. Hans nya bok, Hell on Trial, fick återigen uppmärksamhet av myndigheterna, och i maj 1951 kallades till Los Angeles. Hans tidigare medarbetare talade för honom så han fick äntligen amerikanskt medborgarskap 1956. René gifte sig 1956 och fick en son 1957. Men bara några år efter dog René Belbenoit av hjärtstillestånd i Kalifornien i februari 1959, vid 59 års ålder.

Vill du läsa hans böcker?
Sök: René Belbenoit – Dry Guillotine (1938) – Hell on Trial (1940).

Källor:
en.wikipedia.org
blog.hrc.utexas.edu
archive.org
amazon.com

 

Ingemar Stenmark – som grabb, karriären och kvinnor, barn!

Alla har sin ”relation” till fåordiga tävlingsmänniskan. Så – Ingemar Stenmark lever idag med sin familj i Vaxholm. Bakgrunden lite kort: Jan Ingemar Stenmark, född 18 mars 1956 i Joesjö nära Tärnaby, är en av tidernas främsta alpina skidåkare med sammanlagt två OS-guld, tre VM-guld och 86 världscupsegrar i disciplinerna slalom och storslalom.

Hans aktiva karriär varade från 1973 – 1989. Då Stenmark var fyra år flyttade familjen från Joesjö närbelägna Tärnaby. Där blev de grannar med en familj vars son, Stig Strand, också skulle komma att bli en utförsåkare i världsklass. Bägge två blev medlemmar i Tärna IK Fjällvinden, som de tävlade för. Han började åka skidor vid fem års ålder och vann sin första nationella tävling vid åtta års ålder.

Ingemar arbetar huvudsakligen som talesman och produktutvecklare för skidmärket Elan. Tidgare är/var han produktutvecklare för japanska Goldvin och arbetade med egna klädmärket Stenmark. Spelar golf. Boende i 235 kvadratmeter stora, villan i Vaxholm. Han flyttade till paradiset Monaco 1980, av skattetekniska skäl, men sedan 2006 i Sverige åter.

Först om ”Mästarnas Mästare” där Stenmark jagades av produktionen, men han vägrade – men hade slutligen kravet att för att han skulle ställa upp var att hans sambo och dotter fick vara med på Cypern under inspelningen. Deltagarna var ju borta i tre och en halv vecka, de bodde på ett annat hotell nära hotellet där deltagarna bodde, och de träffades när det gick, när det var inspelningsfria dagar eller när det fanns tid. En lyxig tillvaro för en kille som väl är gjord av guld, förfördelad javisst. Känns lite starkt jämfört med övriga.

Citat:
”Det är inte många som känner mig som jag är. Det är knappt jag känner mig själv”.

Och så lite info kring Ingemars kärleksliv, hur har det varit? Först noterade – Ingemar och Ann Uvhagen, flygvärdinna, var tillsammans mellan åren 1981 och 1987. De fick dottern – Nathalie Stenmark, född 1984, som bor i Zürich, Switzerland.

Nästa kvinna var Anna-Karin Linde. De var gifta, ihop i tolv år, träffades våren 1988 och enligt Ingemar skedde separationen i absolut samförstånd, hon belönades ev. med en herrgård efter skilsmässan.

Ny flickvän blev Christina Sylvan, en yngre napratat från Stockholm, tjugo år yngre. Uppbrutet förhållande våren 2006, sex år ihop. Ingemar fick 2004 ihop med sambon Christina springande fly undan flodvågorna som sköljde in över deras turistort Khok Koli vid den thailändska kusten. De var en av de många svenskar som överlevde tsunamin i Indiska oceanen genom att ta sig upp på en hög höjd.

Nu gäller sambon Tarja Olli, sedan 2006 – hon är född i januari 1966, med deras dotter Iza.
Tarja kommer ursprungligen från Jakobstad i Finland. Även Tarja sysslade med idrott som ung och är känd i hemstaden. Det började med en flört vid massagebritsen. Tarja hade iaf då egen friskvårdspraktik på Östermalm i Stockholm, jobbade som  massör när de träffades. Bild på familjen.

Vi minns att Ingemar också vann Let´s dance i år med danspartnern Cecilia Ehrling, sambon fick då ett helvete med folks näthat, hon skyddade Ingemar genom att ej ge han all information om hatet. De fick ta semester ihop efter för att ”komma ifrån stressen, pressen”. Otäckt.

---

Stenmark har också vunnit TV-tävlingarna Superstars (1996) och som nämnts, Mästarnas mästare (2011). En av de största idrottsmännen vi haft, kanske den största, hur mäter man sådant? Han fick i alla fall Sverige stå still … //

Numer 2019-2020 har han synts i många program med tävling och mer van fortsatt tävla 🙂

Källor:
en.wikipedia.org
aftonbladet.se
expressen.se
sydsvenskan.se

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om Tarja Olli, Ingemar Stenmark, Tärnaby, OS, Mästarnas Mästare, skidor, Ann Uvhagen, monaco, fakta, sport, kändis, tv,

Nordens stilige revykung Ernst Rolf blev 41 år, slutet märkligt – självmord…

En känd man, estradör kallar jag honom, på tiden då stenkakor var vanliga, var Ernst Rolf. Vad vet vi? Jo, Ernst Ragnar Rolf, ursprungligen Johansson, född den 20 januari 1891 i Falun, död den 25 december 1932 i Stockholm i sviterna…? Han var en svensk sångare, skådespelare och revykung.

Ernst Johansson föddes i Falun, fadern var skräddare och familjen bodde på en liten gård nära Falu koppargruva. Rolf var ett musikaliskt barn och uppträdde ofta på IOGT tillsammans med sin äldre bror Birger, som spelade piano.

Hösten 1906 började han arbeta på postorderfirman Åhlén & Holm i Insjön. Han blev här bekant med tryckeriföreståndaren Ragnar Åkerblom, som skrev lokalrevyer och uppträdde som bondkomiker. De båda blev senare partner i artistduon Hammarlund & Schröder. Redan året därpå, 1907, slutade han på Åhlén & Holm, bytte namn till Ernst Rolf och började turnera som skådespelare och vissångare. Ernst Rolf hade en förmåga att hitta melodier som fastnade i folks sinnen.

Enligt en diskografi gjorde han otroliga 851 skivinspelningar. Under senare delen av sin karriär var han uteslutande knuten till det stora bolaget Odeon. Själv har jag ett ex av en för mig okänd låt och stenkakan ser ut vara i prima skick. Utöver sina revyer var han med i ett fåtal filmer, däribland en film gjord på lustspelet Styrman Karlssons flammor (1925). Hans skådespelartalang var dock begränsad, och filmen blev inte hans grej. Rolf var också affärsman och drev eget musikförlag samt två egna kortlivade skivbolag:

Ernst och kvinnorna? Ernst Rolf var gift tre gånger. I slutet av mars 1916 gifte han sig med den norskfödda Margit Strugstad, Trondheim. Med henne fick han barnen Sven-Erik Rolf 1917 och Aniti 1919.
På 1920-talet var han under en period gift med Gueye Rolf; tillsammans fick de sonen Lars Rolf 1923.
Sista gången (från 1930) var han gift med den norskfödda skådespelerskan Tutta Rolf (Jenny Solveig Berntzen). De fick 1931 sonen Tommy eller Tom Rolf som har bott i USA och där arbetat som filmredigerare.

Den sista tiden och om hans självmord, vet man varför? Han avled juldagen 1932 efter ett avbrutet försök att begå självmord genom att dränka sig. Begravningståget genom Stockholm drog enorma mängder sörjande åskådare. Rolf är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

Men just innan förberedde han en nyårsrevy när han på julafton 1932 gick ut i vattnet vid Mölna på Lidingö, ett av många mer eller mindre allvarliga självmordsförsök under hans sista år. Han räddades, men ådrog sig lunginflammation och avled sent på juldagskvällen.

Det har spekulerats, ville han egentligen dränka sig den där dagen vid Möja? Han var ju dessvärre lika slösaktig med kärlek som med pengar och hade just denna julen en kris med Tutta Rolf som ville skilja sig. Det finns de som antyder att Ernst nog ville skrämma Tutta för att få henne att stanna kvar hos honom.

En historia förtäljer att han satte sin mycket stora hund, en grand danois vid namn Hejsan, att vakta på stranden. Det var liksom den siste trofaste vännen han tyckte sig ha, som aldrig svek. Och – Ernst Rolf går ensam ut på isen och kvar sitter hunden för sig själv på stranden och tittar ut mot honom. Men när Rolf försökte ta sig upp igen blev detta ett problem. För han kunde inte och hunden som vaktade trofast såg till att ingen slapp förbi. Så fast han ropade på hjälp dröjde det ett bra tag innan han kom upp ur vattnet. (En version som visar på deras åldersskillnad och ev. skilsmässa, att tanken var att dränka sig i vattnet utanför villan i Käppala på Lidingö).

Dock ångrade sig Ernst Rolf och vadade efter en stund in mot land igen, men kollapsade vid strandkanten och hittades där av sin hushållerska som hjälpte honom i säng. Det var dock till föga gagn och istället dog han av lunginflammation som han dragit på sig i det kalla vattnet på juldagen. Lite annan info.

Nöjesprofilen förr, Uno ”Myggan” Eriksson boende i Göteborg, undrade över om det kan ha varit en bidragande orsak till hans död att han inte fick torra kläder under hela resan till sjukhuset, när de slutligen fått upp honom. Ett rätt markant misstag av polisen kan tyckas. Rolf brukade ganska ofta hota om att ta livet av sig när livet blev för orättvist. Melodramatiskt. Något exakt svar finns ej, var och en får finna sitt eget.

Ernst Rolf-gården är revyartisten Ernst Rolfs födelsehem i stadsdelen Elsborg, Falun. Det röda lilla trähuset ligger på Styraregatan 28. Här arrangeras konserter, barnaktiviteter och andra kulturevenemang och en stående utställning om Ernst Rolfs liv finns att skåda. Gården har också ett kafé. Bra semestertips kanske?

Tutta ärvde inga pengar då Ernst död var självmord, men hennes popularitet inom musiken gav henne stora framgångar senare.

Källor:
sv.wikipedia.org
digitaltmuseum.se
ne.se
sok.riksarkivet.se
vagartillvemod.blogspot.se

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om ernst rolf, revy, sång, film, allsång, självmord, fakta, död, resmål, tutta, musik,