Zenzationella Människor Et Facto

Fakta om ALLT. Länka till vänner. NYA inlägg, klockan 08! 3100 inlägg. Våga lär mer år 2023!


Ferlin, allt samlat om poeten med de fantastiska orden…

ferrrelin

”Vi borde vara tacksamma så länge det finns irrationella människor, drömmare och tänkare. Det är de som för världen framåt.” Henny Ferlin

För mig är Ferlin en fantastisk poet, jag har läst massor. Mycket i moll, men ett personligt skapande av ord. Jag minns att om han var missnöjd med en rad kunde han sitta på cafeét och grunna tills han fick fram rätt. Då skrev han ned raden ex på en servett. Hans röst finns förevigad där han läser några av sina dikter, dov, personlig. Vem var han? Jämte Fröding är Nils vår kanske mest lästa och folkkäre diktare.

Nils Johan Einar Ferlin föddes den 11 december 1898 i Karlstad, Klara, uppvuxen i Filipstad, död 21 oktober 1961 på Samariterhemmet i Uppsala, var en svensk poet. Ferlin räknas som sin tids förgrundsgestalt bland Klarabohemerna. Karl Göte Bejemarks staty över Nils Ferlin står på Nils Ferlins torg vid Klarabergsgatan i Stockholm. I Filipstad gick han under smeknamnet ”Busiga Fabian” då han var ganska frispråkig.

Nils familj hade tre barn, nämligen: Lisa, född 1896, Nils, född 1898 och Ruth född 1900. Nils gick i ”goda” skolor. Först kom han till en skola som hörde till småskoleseminariet, men sedan började han i Andersson & Poignants privatskola ”för bättre gossar och flickor”. I augusti 1908 skedde en stor förändring för familjen Ferlin. Fadern fick ett nytt jobb som huvudredaktör för den nystartade tidningen Bergslagen i Filipstad. Det innebar en förflyttning från en livaktig regementstad till en småstad. Nils började i realskolan den hösten.

Moder: Elin Nathalia, född Andersson 1861, död 1936. Av värmlandssläkt. Litteraturintresserad. Nils var varmt fästad vid sin mor. Har tillägnat henne flera dikter.

Fader: Johan Albert Ferlin, född 1863 död 1909. Redaktör i Nya Wermlands-Tidningen i Karlstad under 19 år. Erbjuden arbete som huvudredaktör i den relativt nystartade tidningen Bergslagen. Han hittades drunknad, död i Klarälven i okt. 1909.  Då Nils blev faderlös var han alltså elva år. Självmord? Svårmod och livsångest var känt, men det blev aldrig klarlagt om det var en olyckshändelse eller ett självmord.

Farfader: Johan Ferlin, född 1813 död 1892. Kontraktsprost och landstingsman i Färgelanda.  Schartuan. Deltog kraftfullt i byggandet av kyrkan. Startade sockenbibliotek. Mönsterbonde och trädgårdsodlare. Ledamot av länets hushållningssällskap. Förde under 53 år dagboksanteckningar och de finns nu upptecknade av Nordiska museet.

Farmoder: Sofia Söderquist. Födde 8 barn.
Syskon: Lisa, född 1896 död 1979, gift m Gösta Silén.
 
Nils Ferlin tog sin realexamen våren 1914. Han visste inte vad han ville syssla med så han tog de jobb han kunde få. Mest var det kortvariga anställningar som att såga is på sjön eller stå i bokhandel i Filipstad. 1915 kom han till Stockholm där han genom sin morbror fick en elevplats på skolskeppet Abraham Rydberg. Han avgick med bra betyg och sökte sig vidare i sjölivet. Efter att ha mönstrat på den kända barken Anton av Väddö, där livet ombord var råare, lämnade han fartyget i förtid och därmed sjömanslivet för gott. Var även en duktig idrottsman, stort A i gymnastik och – i fotboll, målgörare!

I Filipstad utvecklade Nils sina talanger som underhållare. Första gången han stod på en scen var i Ordenshuset 1918. Då sjöng han kupletterna Potatisvisan och Surrogatvisan.

Perioden fram till 1920 sökte Nils sig fram. En sida var det periodvisa festandet. Han gjorde sin värnpliktstjänstgöring vid Göta Livgarde 1920. Samma år anmälde han sig till Elin Svenssons teaterskola på Kungsgatan i Stockholm. Bland kamraterna fanns: Elof Ahrle, John Elfström och Harald Beijer. Det var de som fick Nils att upptäcka Dan Andersson. Han blev en av de poeter som Nils helst reciterade. Tjugotalet blev ett skådespelardecennium för honom. 1922 åkte han tillbaka till Filipstad där han skapade ett teaterliv med återkommande revyer. Han skrev även schlagertexter.

I slutet av 20-talet började Nils även att skriva dikter. Hösten 1929 hade han fått ihop en bunt, utformade med Nils Ferlins tydliga bläckpennestil. Dikterna visades för ett antal personer som tyckte att de var bra. Den 10 december 1929 skrevs ett kontrakt med Bonniers förlag, och den första diktsamlingen En döddansares visor låg ute i bokhandeln den 8 april 1930. 1933 kom nästa diktsamling. Den fick heta Barfotabarn. Man märker en anknytning till folkvisan genom hela Ferlins diktning.

Ett av Nils stora livstrauma inträffade i december 1936. Hans moder Elin Nathalia, hans stora stöd i livet avlider. Det följande året blev svårt, men han hade sina systrar och deras familjer. Var hemlös i åtta år, bodde ofta på sjaskiga hotell. Använde cigarretter, sprit, uppe på natten, tabletter och fenedrin tog slut på mycken kraft. I det längsta var han stolt över sin goda fysik, steppade, slog saltomortaler och bröt arm så ofta han kom åt. Han vann nästan alltid i armbrytning. Nils hade också en del kvinnliga förbindelser, bl.a. ett stormigt förhållande med vackra konstnärinnan Beth Lagerlund.

Nils gifte sig 22 februari 1945 med Henny Lönnqvist i Stockholm Rådhus som han träffat redan 1938. De återknöt bekantskapen i Helsingfors i december 1942. Senare när Henny flyttade till Stockholm drog hon bort Nils från den fördärvliga miljön i Klara.

Hon var – född Henny Alice i Finland 24 augusti 1907, avled 19 juli 1979. Inga barn. De bosatte sig i Penningby i Roslagen. 1947 flyttar de till Norrboda vid sjön Addarn, några mil ifrån. Hus med 28 tunnland jord inköpt på auktion. Efter flytten från det hektiska livet i Stockholm tycks hans liv ha gått i lugna banor. Hon passade upp honom och skämde bort honom på många sätt. Trots att de stod varandra mycket nära stormade det en hel del i äktenskapet och några gånger var en brytning nära förestående. Han led också ofta av svår reumatism. Bitvis också mardrömmar, sömnlöshet, kräkningar, magproblem.

Nils Ferlin och Gud? Han var en sökare och hade nog väldigt gärna, vilket man kan se i hans dikter, velat tro på Gud. Han var både till det inre och yttre mycket lik sin farfar, Johan Ferlin, som var schartauan och kyrkoherde i Värmland.

Det sista året av sitt liv tillbringade han på sjukhus, först på Mörby lasarett utanför Stockholm, sedan på Samariter-hemmet i Uppsala. Natten till den 9 december 1960 försökte han ta sitt liv för att bli kvitt plågorna. Han räddas till livet, men drabbas av partiell förlamning (slaganfall), men hans fysik klarade av även detta och han återfick talförmågan och kunde röra sig något sånär. Hösten 1961 försämrades hans tillstånd hastigt igen – och han somnade in klockan fem på morgonen den 21 oktober 1961.

Begravningen hölls i Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården i oktober 1961. Officiant var den gamle vännen och diktaren Gunnar Ekelöf, som talade om en poet med ömhet och medkänsla utan sentimentalitet.

Filipstad erbjöd en gravplats, men Nils Ferlin hade önskat att få ligga på Bromma kyrkogård. Dit skulle hans mammas aska flyttas och där skulle även Henny en gång få ligga vid hans sida. På gravstenen står dikten ”Inte ens en grå liten fågel”. Senare har hustrun Henny begravts intill Nils.

Minns från första raden, Hennys ord: ”Vi borde vara tacksamma så länge det finns irrationella människor, drömmare och tänkare. Det är de som för världen framåt.” Och visst är det så?

Ur Ferlins efterlämnade dikter valde Henny ut ett antal till diktsamlingen ”En gammal cylinderhatt”, som gavs ut postumt 1962. Lyssna från SR:s Radioarkiv, 1958 – på Ferlin. http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3369

Avslutning, dikten Filipstad.

Filipstad

Till tystnad ha hamrarna slagits,
och hyttorna sova så tungt,
som om aldrig en gräns hade dragits
emellan gammalt och ungt.

Jag ligger härnere och dåsar
i dalen och gäspar och ser
kring grantunga höjder och åsar
hur solen går opp och går ner.

Och ingenting sker som berör mej.
Svanorna plaska i ån.
Och ett gogglesprytt sällskap stör mig
nån gång för John Ericsson.

Och tiden den flyter så stilla
och ljudlöst som dimman kring säv.
Nils Dahlbom bygger en villa,
och Östman skjuter en räv.

Mot skalder och livsfilosofer
från nya och kryare dar
jag väger Predikarens strofer
och vinden som vänder och far.

Dock göras mig dagarna långa
ibland i min gröna berså:
Är jag en av de mycket för många
eller en av de mycket för få?

Introduktion till Nils Ferlins diktarvärld
http://www.ferlin.se/

Källa även:
sfi.se
wikipedia.org
bibliotekvarmland.se
skolarbete.nu
sverigesradio.se