Olle Möller dömdes mot sitt nekande, för två mord – på indicier…

En lång historia, men värd läsa. Tänker på Palmemordet, hur uppgifter som var ”säkra” plötsligt blev ”osäkra”. Olle Möller, född 20 april 1906 i Påskallavik, död 22 mars 1983, var en svensk handlare och idrottsman. Möller hävdade själv att han var född i Michigan i USA, men enligt svensk folkbokföring var han född i Påskallavik. Hans fader var vid tidpunkten för Möllers födelse i USA, och Möllers mor och morfar uppfostrade honom under knappa omständigheter. Han gjorde värnplikten som bilförare, ett yrke han kom att använda sig av efter avslutad värnpliktstjänstgöring. År 1931 flyttade han till Stockholm där han försörjde sig som potatishandlare.

Själv minns jag medias skrivande både innan och under brotten och sedan när efterlevande överklagat och krävt upprättelse. Antaganden och fakta är enligt källor, mina egna åsikter framgår mellan raderna. Vad som är rätt eller fel – får vi nog aldrig vetskap om…

Olle Möller bodde som barn först i Degerfors och sedan i Almby i Örebro. Han var 14 när han fick jobb som tvålpojke hos en frisör och arbetade senare på en av Örebros många skofabriker. En Stockholmsklubb värvade honom och i huvudstaden körde han först ut öl och drev sedan en matservering. Prisskåpet hemma visade att Möller var niofaldig svensk mästare i terränglöpning, tävlade bl.a. för Örebroklubben Start. Men hyllningarna fick ett dramatiskt slut i och med mordmisstankarna mot Gerd Johansson och dömdes 1940 för mordet på den 10-åriga flickan Gerd i Stockholm – på indicier i ett av 1900-talets mest uppmärksammade brottmål.

Den 2 december 1939 anmäldes tioåriga Gerd Johansson saknad. Dagen innan hade hon försvunnit från en lekplats på Birkagatan i Stockholm och hennes föräldrar sökte hela natten. Åtta dagar senare påträffades hennes kropp vid Lötsjön i Sundbyberg. Vid obduktionen konstaterades att hon sannolikt avlidit redan på kvällen den dag hon försvann. I början av 1940 började polisen intressera sig för Möller. Han disponerade en mindre skåpbil i vilken han ofta medförde sin hund, en schäfer. Schäfern låg på några jutesäckar i bilen. På Gerds kappa hittades jutefibrer samt ett stort antal hårstrån från en schäfer, men eftersom Möller avlivat hunden kunde man inte matcha fynden.

Ett vittnesmål för mordkvällen från en kund medförde att Möller släpptes i brist på bevis, men detta vittnesmål kunde polisen senare konstatera inte var korrekt. I december 1940 anhölls Möller på nytt. Ett vittne som Möller åberopade beslogs med mened och Möller kom då att sakna alibi för mordkvällen. Åklagaren hade inte några bevis, men flera indicier kunde tyda på att Möller var skyldig till brottet. Den 7 mars 1941 dömdes så Möller till tio års straffarbete för mordet. För vad…………..?

Kritikerna ansåg att i Gerd-fallet stämde inget in på Möller. Han hade ingen Chevrolet och gick inte klädd i trenchcoat och filthatt som var vittnens beskrivning av en man på brottsplatsen vid Lötsjön utanför Stockholm. Andra namn förekom men det var Möller polisen stannade vid.

Möller vistades på Långholmen från sommaren 1942 till september 1947. Under en kort tid 1946 var han intagen på Håga-anstaltens sjukhus. Vid den sista nådeansökan kortades straffet med ett halvår. 15 september 1947 flyttades han till fängelset i Malmö varifrån han frigavs villkorligt 11 september 1948 efter att ha avtjänat sex år av det tioåriga straffet.

20 år senare, 1959, bodde Möller i Hidingsta en bit utanför Örebro. Den 26 maj befann sig Rut Lind på ortopedmottagningen i Örebro. I väntrummet hade även Möller suttit. Rut Linds kropp hittades en månad efter att hon setts på Örebro lasarett gömd vid Dyltastigen norr om staden. När det framkom att Möller befunnit sig i väntrummet samtidigt som Lind blev han huvudmisstänkt.

Möller var vid denna tid ökänd som Gerd-mannen och han misstänktes även ha mördat fem-åriga Kerstin Blom. (Det var först 1964 som en Färnström kunde knytas till mordet på Kerstin). I rättegången för mordet på 34-åriga Rut Lind fanns ingen teknisk bevisning utan det hela var ett indiciemål, där olika vittnen knöt ihop Möller med Lind. Det fanns även vittnesmål som gav Möller alibi, men dessa bortsåg domstolen ifrån.

Polisen gick hårt åt Möller i förhören. ”Du klarade dig undan Kerstin men nu skall vi jävlar i min själ nita dig för Rut”, sade en av utredarna. Möller dömdes till 11 års fängelse för dråp. Det var ett strängare straff än praxis för dråp och Möllers uppfattning var att hovrätten gett honom några extra år, då han vid denna tid även var misstänkt för mordet på Kerstin.

När Möller suttit tre år i fängelse fick han reda på att Hugo Färnström överbevisats för att ha mördat Kerstin Blom. Möller svimmade när han fick höra nyheten i radio.Till journalisten och författaren Henry Sidoli berättade han i början av 1980-talet att fängelselivet blev mycket lättare att uthärda när han inte längre var misstänkt för mordet på Kerstin.

Den gången fanns också relativt stark indiciebevisning, delvis byggde också åtalet på att den misstänkte redan var dömd för ett mord samt vittnesmål från personer som trädde fram efter mordet. Rätten bortsåg från de motstridiga uppgifter som lämnades av Möllers fru och arbetsgivare, vilka vittnade om att han ej haft tillfälle att utföra gärningen. År 1959 dömdes Möller för detta mord.

Efter fängelsetiden uttryckte Möller:
”Åh, det glömmer jag aldrig. Jag fick världens bästa dagar genom att jag fick jobba i fängelsets trädgård. Allt blev mycket lättare.”

Medfångarna började också behandla honom bättre. 1981 lämnade Möller in en resningsansökan i Rut Lind-fallet. Detta resulterade i att länsåklagaren Stig L. Age i Örebro bestämde att en ny förundersökning skulle inledas i det 23 år gamla mordärendet. Kriminalkommissarie Stig Sandin ledde utredningen. Han fick fram material som visade att sådant som inte pekade ut Möller som gärningsman hade lagts åt sidan.

Journalisten Henry Sidoli gick igenom den så kallade ‘slasken’ 1982 och fann ett tips om en sjöman som verkade intressant. Sidoli fick även fram uppgifter som pekade på att sjömannen erkänt mordet på Rut Lind under en bikt. Huruvida bikten verkligen ägt rum eller inte har aldrig gått att få fullständig klarhet i. Utöver detta fanns det även en kvinna som 1979 hördes av polisen i Lund angående hennes tips om sjömannen. Kvinnan påstod att mannen erkänt mordet för henne i mitten på 1960-talet. Han ska även ha berättat att han bjudit Rut Lind på vindruvor. Uppgiften om att Rut Lind ätit vindruvor innan hon mördades hade dock publicerats i tidningarna, men på ganska undanskymd plats.

Kriminalkommissarie Sandin kartlade sjömannens grundligt. Vid tiden för mordet bodde mannen i Bromma. Ett tips gjorde gällande att en handväska av samma typ som Rut Lind ägde ska ha hängt på handtaget till en Konsumbutik i Bromma. 1982 var det naturligtvis väldigt svårt att bedöma värdet av detta tips som inkommit många år tidigare. I september samma år avled sjömannen några dagar innan Sandin hade tänkt åka hem till mannen och konfrontera honom med uppgifterna. Ett halvår senare avled Olle Möller. In till sin död hävdade han att han var oskyldigt dömd två gånger.

Henry Sidoli har beskrivit sitt sista möte med Möller på följande sätt: ”Han är en sorglig syn där han ligger i sin lilla stuga. Kroppen är oformligt uppsvälld, jag förstår att han inte har långt kvar. Tidvis är han inte riktigt klar”. Möller trodde i sitt förvirrade tillstånd att han fått resning i Rut Lind-målet tack vare Sandins utredning. Sidoli förmådde inte säga sanningen till honom. ”Jag har inte hjärta att upplysa honom om att saken inte alls är klar”.  Lite drygt två år efter Möllers död avslogs resningsansökan av Högsta domstolen. Ja de var mycket lika, det sägs att när Fernström slutligen greps och fördes in på polishuset var det flera som trodde att man tagit in Olle Möller.

År 1998 gjorde Kungliga tekniska högskolan i Stockholm en DNA-analys av hundhår från Gerd-fallet för att klarlägga mannens eventuella skuld, dock utan resultat. Så sent som 2007 begärde en anhörig till Olle Möller rättelse av Jovan Rajs uppgifter i boken Nordens farligaste kvinna. Rajs hade påstått att Möller gjort sig skyldig till två mord på småflickor under 1950-talet. Rättsläkaren Robert Grundin menar att Rajs blandat ihop Möllers fall med Färnström.

Min parantes: I vanliga livet möter vi människor av olika slag och några kanske även hittar egna svar, men att anses skyldig p.g.a. att man inte kan förklara sig låter väldigt hårt. Jag tycker domarna var ytterst besynnerliga. ”Hellre fria än fälla” gällde inte då.

Källor:
svenskamord.se
crimenews.se
wikipedia.org
na.se
Bibliografi –
Jag är oskyldig, tillsammans med Olov Svedelid, Kristallförlaget, Uddevalla 1966.

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om brott, mord, olle möller, straff, lagen, fakta, fängelse, oskyldig, människor,