Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla

Våra kvinnor bar slöjor – fast vid bröllop och hur var det mer…?

hat1

Vi bär med oss en hel del seder, men många har förändrats. Bröllop har alltid varit speciella. I fornnordisk tid var brudens huvudbonad en slöja av linne som dolde ansiktet. Att ”gå under linet” betydde att stå brud. En teori är att slöjan var avsedd att skydda henne mot ont, men syftet kan även ha varit att skydda brudgummen. Hennes magiska blick kunde ge övertag i äktenskapet! Tänka sig…

Under medeltiden dolde alltid gifta kvinnor sitt hår med ett dok, i regel vitt, det var de ärbara hustrurnas kännetecken. Sverige var under denna tidsepok katolskt och genom en Mariakult kom brudkronan att bli populär. Kronan hade stark symbolkraft och betyder renhet. Den fick bara användas om bruden var orörd. Hade hon den ändå på sig under vigselakten skulle den svartna i kyrkan sa man, d v s det var stor skandal om det uppdagades.

Det kunde hända att ett barn föddes inom nio månader efter vigseln, och i så fall måste kronan ”omförgyllas” på brudparets bekostnad. Det var ytterst skamligt och obehagligt.

Idag? Slöjans färg bör vara densamma som kvinnans klänning och är slöjan dekorerad, ska de passa ihop. Att bära slöjan för ansiktet och att brudgummen efter själva vigselakten viker bort den är en anglosaxisk tradition som vanligtvis inte tillämpas i Sverige. Bruden kan dock gärna bära hatt och korta handskar till sin korta klänning eller dräkt.

Vid traditionella bröllop till exempel i Dalarna, används alltjämt ofta de gamla rikt pyntade ”skrävelkronorna”. De flesta svenska kyrkorna har åtminstone en krona att låna sina brudar, oftast finns fler av varierande ålder, tyngd och design. Även de riktigt tunga och gamla kronorna finns kvar i många församlingar.

Även i kristna samhällen har kvinnor förväntats dölja håret med huvudduk – först mot slutet av 1800-talet började normen luckras upp, gifta svenska kvinnor dolde i regel sitt hår fram till för drygt 100 år sedan, sedan släpptes det fram bit för bit. Denna historia har länge varit ganska okänd.

Men förutom enstaka utsagor vet vi helt enkelt inte mycket om hur kvinnor gjorde med håret långt tillbaka i historien. Mycket tyder på att medeltidens gifta kvinnor dolde håret, medan renässansen innebar en frigörelse även från slöjor, för vissa. Under 1500-talet började nämligen adelskvinnor visa alltmer hår. På 1920-talet började kvinnor klippa sitt hår kort. Ett urgammalt ideal började överges. Ska man tycka subjektivt så är jag för friheten att själv få avgöra. Hår har alltid varit känsligt, förr var det ”lite av synd visa det” helt klart och det finns äldre kvinnor som ej tar av sig ex hatt eller huvudbonad än idag i kyrkan. Men det är en minoritet, nya tider gäller…

sjal2

Källor:
frisorska.se
popularhistoria.se
vigselguiden.se
sv.wikipedia.org
svd.se

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Annonser

Författare: zenzajannen

Intresserad av allt. Nyfiken sökare :)

Kommentarer inaktiverade.