Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla

Guldrushen i Klondike med en del svenskar, lycksökare på 1800-talet…

guldgravare

alaska

Namnet beror på immigrationen av guldletare längs med Klondikefloden nära Dawson City under slutet av 1800-talet, guldet upptäcktes 1896 i området som ligger i Yukonterritoriet i nordvästra Kanada, och guldrushen kallas ibland även Guldrushen i Yukon, vilket blev en märklig kamp för att ta sig till denna förlovade vildmark.

Klondike är en biflod till Yukonfloden och den har sin källa i Ogilvie Mountins och guldet bryts än idag. Floden är 160 kilometer lång. Då var det ungefär 400 svenskar som sökte lyckan, en var ex. östgöten Wally Nelson, som lämnade fru och barn för att finna guld.
   
Den förste svenske guldgrävaren i Californien, finns en hel del läsa om. Det var den 21-årige spegelmakargesällen Johan Olof Liedberg, född 1822 i Jönköping, som utvandrade våren 1843 till Wisconsin, där han tog jobb hos svenska och norska farmare. När Liedberg hörde talas om det fantastiska Oregon vid Stilla havets strand reste han 1848 till Oregonstigens startpunkt, Counsil Bluffs, vid Missourifloden. Han fick plats som kusk för en läkarfamilj. Sällskapet färdades på ett trettiotal oxkärror ledda av en gammal stigfinnare.

Under den nästan fem månader långa färden ändrades resplanen så att man drog över Nevada-öknarna mot Kalifornien. I slutet av september 1848 var Liedberg framme i Kalifornien, där han omgående skaffade sig ”en hacka och spade, en bläckpenna, lite föda af warjehanda, en häst att packa mina saker på”. De stora fyndigheterna i Klondike fanns 5 meter under den frusna marken och kunde endast nås genom att tända eldar som tinade den.

På något mer än ett år vaskade Liedberg fram 14,5 kilo guld! Som god smålänning lät han inget förslösas utan försökte bära sina 29 skålpund i fickorna, vilket han fann ”beswärligt och tungt”. Med guldet i kappsäcken anträdde Liedberg den 28 november 1849 hemresan. Den 20 april 1850 berättar Jönköpings Tidning om guldgrävarens återbördande till hemstaden. I maj kom han till Växjö, dit modern och flera syskon flyttat.

Under svågerns, guldsmedsmästare Nordströms översyn smältes guldet i ett brygghus vid Sandgärdsgatan. Men när den stora smältdegeln skulle tömmas ”sprang den mitt itu” så att guldet flöt ut i askan. ”Bror Janne” fick därför börja gräva guld igen, denna gång mitt i steniga Småland. För de 23 000 riksdaler som guldtackorna inbringade, köpte Liedberg ett hus vid Stortorget och Hovs bondegård utanför Växjö.

Nödåren vid 1860-talets slut förde Liedberg till ruinens brant. Han hade då hustru och åtta barn. Hösten 1875 emigrerade han till Chicago, dit hustrun följde efter tre år senare med de yngre barnen. I svenskstaden skrev han ned sina minnen och avled 1886.

En annan svensk var Carl Johan Andersson som kom till USA hösten 1887 när han var 28 år. Först arbetade han som rallare men ryktet om guldet i Alaska förde svensken till landet i nord 1893. Han hann med att vid två tillfällen bli stenrik, men en fru och en eldstorm, som brände upp bankpapper, gjorde honom åter fattig, men han var välkänd som ”Lucky Swede”.

Den prydlige mannens främsta kännetecken var ett välklippt bockskägg och han svor på att inte raka sig igen. Inte förrän han var en rik man. Därför hade han ett mycket pampigt skägg när han avled 1939, nästan 80 år gammal. Bilder från läger och guldsökare.

Källor:
sv.wikipedia.org
utvandrarnashus.se
sverigesradio.se
hem.passagen.se/guldvask

www.intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser

Författare: zenzajannen

Intresserad av allt. Nyfiken sökare :)

Kommentarer inaktiverade.