Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla

Religiös Black Bart, mycket framgångsrik pirat som gillade te…

Black_Bart

Pirater var ofta ruskiga och historien om dem blir alltså brutala, men tiden var sådan. En av historiens mest framgångsrika pirater var troligen Bartholomew Roberts (17 maj 1682 – 10 februari 1722), född John Roberts, som var en walesisk pirat som plundrade fartyg utanför Amerika och Västafrika mellan 1719 och 1722. Han var den mest framgångsrika piraten i ‘Golden Age of Piracy’, fångade långt fler fartyg än några av de mest kända piraterna under denna epok som Svartskägg eller Kapten Kidd. Han uppskattas ha tagit över 470 fartyg. Han är även känd som Black Bart, men detta namn användes aldrig under hans livstid, och också risk att sammanblanda med Black Bart i den amerikanska västern. Han var nog också den ende sjörövare som hellre drack te än sprit.

Bartholomew föddes år 1682 i Casnewydd-Bacheller Little Newcastle, Wales. Hans namn var ursprungligen John Roberts och hans far var troligen George Roberts. Det är inte klart varför Roberts ändrade sitt namn från John till Bartholomew, men pirater antog ofta alias och han kan ha valt det namnet efter kända piraten Bartholomew Sharp. Han tros ha gått till sjöss när han var 13 år – 1695, men det finns inga ytterligare uppgifter om honom tills 1718, då han var styrman på ett skepp. 1719 han var tredje styrman på slavskeppet Princess of London under kapten Abraham Plumb.

Utanför Västafrikas kust blev de kapade av ett fartyg styrt av piratkaptenen Howell Davies. Liksom Roberts var han också walesare. Davies tvingade aldrig någon att gå med i hans besättning, som bara bestod av frivilliga. Han blev därför glad när Roberts gick med på att segla med Davies skepp. Under de följande piratraiderna visade sig Roberts vara både smart och bra på att slåss. När Davies dödades i ett bakhåll i en portugisisk koloni på Nya Guinea, valdes Roberts till ny kapten. Hans första order var att jämna den portugisiska kolonin med marken för att hämnas Davies. Men piraterna nöjde sig inte med detta.

Efter att de korsat Atlanten gick de in i Bahiabukten i Brasilien. Där hittade de 42 portugisiska skepp ankrade och fullastade med guld och varor som skulle till Lissabon. Innan portugiserna hann fatta vad som hänt hade piraterna stormat ombord. Sedan hoppade de från skepp till skepp tills Roberts män hade kommandot på alla fartygen. Det blev en kort och enkel attack eftersom större delen av de portugisiska besättningarna hade gått iland för att hämta proviant för den långa resan.

Kapet vid detta tillslag blev mycket stort. Sjörövarna hade lagt beslag på en förmögenhet i socker, skinn och tobak. Här fanns också 40 000 pund i guldmynt, och många smycken och prydnadsföremål menat för det portugisiska hovet. För sin egen del valde Roberts ut ett diamantbesatt guldkors med en lång kedja, som han virade flera varv runt halsen. Meningen var att kungen av Portugal skulle bära det, men nu prydde det piratkaptenens bröst istället.

Bytet var tillräckligt stort för att Roberts och hans besättning hade kunnat dra sig tillbaka. Men istället utnyttjade han den goda stämning som fanns ombord för att sätta fart på sin karriär som sjörövare. De följande månaderna gjorde Roberts flera lyckade kap och han började få ett mycket gott rykte i piratkretsar.

Hur såg Roberts ut tro? Ett ögonvittne som beskrivit honom skrev att han på nära håll var en stilig karl i fina kläder och smycken. Han var mycket storvuxen och solbränd. Ansiktet var omgärdat av mörkt lockigt hår. För att vara pirat var Roberts mycket välklädd. Han bar en dyr, röd rock med gulbroderier, en lika röd hatt med plym och ett silkesband över axeln där han stoppade sina pistoler. Och så hade han förstås den portugisiske kungens guldkors.

Hans favoritvapen var en officershuggare han lagt beslag på. Annars missade han inte ett tillfälle att visa sina enorma kroppskrafter. Under en belägring hade han greppat en sjöman om halsen, lyft honom från däcket med bara en hand och kastat honom överbord. Roberts höll hård disciplin ombord. Han förbjöd sina män att ens röra spriten innan en attack. Själv drack han bara te som nämnts. Spel och dobbel var inte tillåtet ombord på Roberts skepp. Sådant fick ske iland. Han var mycket religiös och höll alltid bön ombord med sin besättning då det var dags för drabbning.

För att göra av med lite av sina rikedomar begav man sig till Djävulsön utanför Guyana i Sydamerika. Det här var en spansk koloni med hög brottslighet och många skumma barer. Det sägs att kapet från Bahia grävdes ner i en grotta på en av Cayman Islands, men det är troligare att piraterna slösade sina andelar på sprit, spel och kvinnor på Djävulsön.

Citat av Roberts:
”Bättre att vara en befälhavare än en vanlig människa”

Vid en resa när man korsat Atlanten tvingade vindarna Roberts långt ur kurs. Det tog flera veckor innan man nådde land. Ransonerna ombord var inte beräknade för en sådan händelse, och till slut tog vattnet och maten slut. Några av piraterna försökte dricka havsvatten eller till och med sin egen urin för att överleva. Många dog i feber och andra sjukdomar.

Men Roberts rubbades inte i sin tro på Gud. Han var övertygad om att de snart skulle nå land och till slut fick han rätt. De hade inte hamnat i Afrika, utan i Surinam i Sydamerika. Faktiskt inte långt från Djävulsön. Nu blev Roberts tvungen att strunta i de brittiska örlogsskeppen, och fortsätta plundra skepp i Karibien. Och det lyckades han bra med.

Roberts specialitet hade blivit att anfalla skepp som redan låg för ankar i hamnar. På detta sätt fick han stora byten utan att behöva anstränga sig för mycket. Till slut hade Karibien inte så mycket att erbjuda längre, och Roberts seglade mot Sierra Leone i Afrika, där han sålde av delar av bytet. Piraternas plundringståg fortsatte sedan vidare.

Black Bart själv förbjöd sin besättning att behandla fångar illa. Men ingen kapten har total kontroll över sina män, och en gång brändes ett fartyg med folk ombord, helt mot Roberts order. Black Bart Roberts verkade oövervinnelig. Men alla faller till slut. Den engelska regeringen hade skickat ut kapten Chaloner Ogle att förfölja Roberts med slagskeppet HMS Swallow. I februari 1722 fick Ogle syn på piratflottan i en vik vid Parrot Island, utanför Guinea-kusten.

Först trodde sjörövarna att Swallow var ett portugisiskt handelsskepp och skickade ett av sina fartyg, Great Ranger, för att ta en närmare titt. Swallow öppnade eld och sänkte Ranger. Fem dagar senare återvände Swallow för att ge sig på Royal Fortune, Roberts eget skepp. Han satt och drack te när han siktade Swallow. Ogle hade hissat en fransk handelsflagga för att inte väcka misstänksamhet. Men en av piraterna hade tidigare varit sjöman på Swallow och avslöjade bluffen för Roberts. Större delen av besättningen var bakfulla efter en festkväll innan. Därför tänkte Roberts först fly undan. Men sedan ändrade han sig och seglade rakt mot Swallow.

När röken lagt sig upptäckte hans män att deras kapten låg orörlig på däcket. Han hade fått halsen uppsliten vid en explosion och dött på fläcken. Besättningen på Fortune gav upp. Men först hävde de Roberts kropp överbord, precis som han bett dem göra om han skulle stupa. Han ville inte att myndigheterna skulle få tag på hans lik. Roberts män grät vid förlusten av sin kapten. De ställdes alla inför rätta i Kapstaden där 54 av de 165 piraterna dömdes till döden.

17 av dem skeppades i väg till England för att sitta i fängelse, men bara 4 överlevde resan. 20 dömdes till straffarbete i 7 år, men alla hann dö innan de avtjänat sitt straff. Detta var den största piraträttegång som någonsin hållits.

Av de fångade piraterna som tjänat hos Roberts var 61% från England och ytterligare 25% från en rad olika länder, däribland Irland, Skottland, Västindien, Nederländerna och Grekland. Efter problem med upproriska irländare tidigt i sin karriär pirat, Roberts var känd att allmänt undvika rekrytera Irländare, i den utsträckning som fångade handelsfartyg sjömän ibland skulle påverka en irländsk accent för att avskräcka Roberts från att tvinga in dem i sin pirat besättning.

Under två veckor i april 1722 hängdes de dödsdömda. Liken efter de 18 mest kända piraterna tjärades in och hängdes upp i galgburar av järn på en kulle över Kapstaden. Så slutade en av de mest framgångsrika piratkarriärerna. När Roberts dödades hade han kapat över 400 skepp, mer än någon annan. Det verkar därför troligt att den större delen av Bartholemew Roberts skatter hamnade i händerna på kapten Ogle, och vissa delar av den i händerna på kapten Hill. Kapten Chaloner Ogle blev efter detta amiral.

1997 hävdas i en bok som Kuhn och Austin jobbat med att Bartholomew var en ‘kvinnlig transvestit’. Det hävdades att Roberts lik kastades överbord för att dölja detta faktum. Boken förklarade inte varför Roberts var en kvinna, varför ”hon” skulle utarbeta regler som föreskrev dödsstraff om man fann en kvinna ombord i förklädnad, som skulle ha lett till ”hans” egen död då ”hon” hade upptäckts. Oavsett sanningshalten i Roberts kön, kunde han omöjligt ha varit Anne Bonny i förklädnad, som vissa anhängare av avhandlingen har hävdat, då Bonny var ombord på Calico Jack Rackhams slup, som trafikerade utanför Jamaica i oktober 1720 samtidigt som Roberts var i mitten av Atlanten.

Boken om Roberts liv finns tryckt under namnet Daniel Defoe, utifrån antagandet att ”Charles Johnson” är en pseudonym, men det finns inga bevis att Defoe är författare och frågan är fortfarande omtvistad.

Källor:
ungafakta.se
en.wikipedia.org

http://intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

Författare: zenzajannen

Intresserad av allt. Nyfiken sökare :)

Kommentarer inaktiverade.