OS-guld för okända Henry Macintosh, ”den okända soldaten”…?

Lär om gamla tiders kämpar i friidtrottsvärlden. En idrottsman som inte skrivits mycket om tog guld i OS och hans liv tog slut tidigt. Ödet? Henry Maitland Macintosh föddes 10 juni 1892 i Kelso, Roxburghshire – död 26 juli 1918. Han var en skotsk idrottsman, vinnare av guld i 4 x 100 m stafett i 1912 års sommarspel i Stockholm. Son till William Macintosh och Annie Smith Macintosh, St. Paul’s Rectory, Kinross.

Huvuddelen av Stockholms-OS pågick under den så kallade Olympiska veckan 6-15 juli. Spelen avslutades den 27 juli med en bankett på restaurang Hasselbacken där Pierre de Coubertin höll ett hoppfullt tal om framtiden. Henry som från Kelson, en marknadsstad i Skottland, han var 173 cm och vägde 66 kg. Just detta år 1912 var inte bara ett OS-år. Det var också samma år som en av historiens största fartygsolyckor inträffade då Titanic kolliderade med ett isberg och 1 500 människor dog.

Henry Macintosh pluggade på Glenalmond och Corpus Christi, Cambridge. Men innan OS hade han haft en dålig inhemsk säsong innan OS 1912. Han förlorade mot Duncan Macmillan över 100 meter vid Cambridge University och visade ingen bra form. I Stockholm var han borttagen ur laget, men fick chans i stafetten på 100 m där han var med och fixade ett OS-guld.

År 1913 var Macintosh ordförande i Cambridge University AC och vann då 100 meter i en tävling mot Oxford. Hans kraftigt förbättrad form fortsatte när han vann den skotska 100 yards-titeln (och brittiskt rekord) på 9,8 sekunder i Wien, på samma distans. År 1914 vann han återigen 100 meter mot Oxford, innan han fick jobb i Sydafrika.

Efter bara några månader, förde krigsutbrottet honom hem och han placerades i Argyll & Sutherland Highlanders regemente, under första världskriget. Sommaren 1918 blev kapten Henry Macintosh dödad under andra slaget vid Somme, endast 26 år gammal.

Han begravdes i Senlis French National Cemetery. Senlis är en liten stad (tillhör området Oise), på huvudvägen från Compiègne till Paris.

Hans personrekord, 100 y – 9,8 (1913), 100 m- 10,7 (1913), 200 y – 22,1 (1913). En bortglömd idrottsman som du kan skryta med att känna till… Bilden visar Henry t.h.

Källor:
sports-reference.com
en.wikipedia.org
sok.se

http://intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om friidrott, 100 m, löpning OS, fakta, 1912, stafett

Cornwall, platsen känd för jättar, mysterier, konstiga ljud och sitt folk kelter…

Mystiska platser lockar och denna har spännande historia, samt mycket sevärt som alla hedar. En plats är Cornwall – som är ett brittiskt grevskap och ligger i sydvästra England, beläget väster om Tamarfloden. Huvudort är Truro. Scillyöarna (Isles of Scilly eller Scilly Isles) utanför Cornwalls sydvästspets ingår också i grevskapet, men har haft separat förvaltning sedan slutet av 1800-talet.

Cornwalls traditionella keltiska befolkning kallas korner och deras språk korniska, vilket är nära besläktat med bretonska och kymriska. Området kallades även historiskt för Västra Wales. De mest extrema är organiserade inom Cornwalls befrielsearmé (CNLA) och kräver självständighet. Den extremistiska gruppen har dock inte gjort större väsen av sig sedan en serie attacker på 1980-talet. Befolkningen uppgår till ca 536 000 invånare.

Omgiven på tre sidor av Engelska kanalen och Irländska sjön, så finns här långa stränder och klippor. Turister besöker vanligen hedar, trädgårdar, museer, historiska och förhistoriska platser, och skogklädda dalar. Språket är huvudsakligen engelska – men det återupplivade Cornish (språk) syns på vägmärken och talas flytande av en liten minoritet av människor.

Mystiken då? Det finns över hundra heliga brunnar i Cornwall, associerade med helgon. Olika typer av religiösa hus fanns i medeltida Cornwall, ingen av dem var nunnekloster, beneficesna i församlingarna var i många fall anslagna till religiösa hus – eller någon annanstans i England eller Frankrike. Något som skrivits en del om är ljud som hörts av många människor, under ett par veckor. Ett högexplosivt ljud varje dag, alltid på natten. Som en kraftig knall, ett skakande ljud, oftast vid samma tid, jordbävningskänsla. Man vet ej, det kan ha varit ljud av en meteroit märkligt anses att det fortsatt. UFO?

I tiden då storväxta jättar bodde i Penwith-området, bodde där en särskilt besvärlig jätte, namnet Bolster, som var så storväxt att han kunde stå med ena foten på Carn Brae, den andra på Beacon, en sträcka på ca en mil. Bolster var en skräck för den omgivande landsbygden, han stal får och nötkreatur från vanliga Cornish-folket.

I närheten bodde St Agnes, en tidig företrädare för kristendomen och de blev – förälskade. Men hon blev på uppmärksamheten av jätten, och ville bli av med det ondsinta kräket, så hon bad honom bevisa sin kärlek. Han skulle fylla ett hål i klippan vid kapellet Porth med sitt eget blod. Bolster tyckte det lätt enkelt så stor han var.

Bolster gick upp till klipporna och stötte in en kniv i hålet, med sitt eget blod. Blodet flöt som en en röd flod, och jätten blev svagare och svagare, tills han förlorade så mycket blod att han dog. Hålet ledde faktiskt från klipporna i havet, ett faktum som St Agnes hade hållit hemligt. Blodet av Bolster sägs ha färgat klipporna vid kapell Porth och den röda markeringen är fortfarande synlig i dag.

En by är fascinerande, Carn Euny, resterna av denna från järnåldern, inrymmer en 22 m lång ”fogou”. En fogou är en underjordisk passage, färdig i sten och täckt med jord. De är från järnåldern – till romarna tog över. En plats att besöka!

Källor:
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
mysteriousbritain.co.uk
unexplained-mysteries.com
thisiscornwall.co.uk

http://intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Cornwall, mysterier, kelter, resor, fakta, jannen